jewnnifer

Jag slog på radion och helt plötsligt började Rihannas underbara stämma fylla rummet. Gåshud alltså. Den här låten må vara gammal och till viss del utjatad - men när jag slår på den dyker det upp så otroligt många och fina minnen. Det är som om jag åker tillbaka i tiden. För nästan exakt ett år sedan. Jag minns de små detaljerna i korta snuttar, likt små videoklipp från förr, och kan inte annat än le. Le åt det som har varit, och samtidigt sakna det.

 

Videon är helt underbar den också. Men det är just minnen som gör det. Jag är ingenting utan dem.