jewnnifer

Idag när jag öppnade upp mina rullgardiner så möttes jag av världens underbaraste vinterväder! Snabbt som bara den beslutade jag mig för att spendera min dag ute, hur som helst och var som helst!
Det slutade med att jag, pappa, mamma, Robin samt Robins kompis Davve tog skotern och for ut till tomholmen.

Väl där träffade vi på Carro, Mats och Lukke i en snödriva. Vi parkerade då där och hade fett kul!

Jag och Carro körde skoter typ hela tiden. Först tog vi varsin skoter och burnade på, sedan tolkade vi med tefat, sedan tolkning med tefat och två bobbar tillsammans med Robin, Lukas och Davve. Efter det körde vi på med endast en skoter.
Jag har nog aldrig haft så kul på hela denna månad! Alltså inte "skrattigt" kul, för det har jag varit med om tusen gånger tidigare med just Carro, utan det var så himla härligt och skönt på något sätt. Inte behöva bry sig om någonting annat än att se till att ingen åker av, att skotern inte välter eller så att man inte kör fast!
TJOHO, FEEEETT NICE! :D

När jag kom hem så hade jag 0% lust med att sitta inne och häcka, så jag tog mig ett sittunderlag och satte mig i en snödriva för att bara njuta av vädret!



i min skoteroverall. jag liknar michelingubbens big mama.

Sedan så gick jag in och tro'tt eller ej, men färgade mitt hår överst på hjässan.
Jag har inte kollat resultatet ännu eftersom att jag har det i en turban på skallen med hjälp av en handduk.



Jag vet asbra kvalla, men bilden ska föreställa mig med folie och färgninsmedel på skallen.

Jag kommer nog att ladda upp en bild senare över resultatet.
Nu får ni ha en fin dag tillsvidare, och GLÖM INTE MELODIFESTIVALEN 20.00!

god baj.

Sex små sanningar:

Sanning nr 1. Du kan inte nå alla tänder med tungan.
Sanning nr 2. Alla idioter som läste den första sanningen kommer att prova.
Sanning nr 3. De upptäcker att sanning nr 1 är en lögn.
Sanning nr 4. Du ler nu för att du är en idiot.
Sanning nr 5. Snart kopierar du det här så att alla andra idioter kan läsa det.
Sanning nr 6. Du har fortfarande ett fånigt leende i ditt ansikte

Nu till saken som nog är vårat största funderar-ämne i dessa tider; hur säger man egentligen?
Här har jag några exempel:
- Happy valentine's day
- Ha en bra alla hjärtans dag
- Glad alla hjärtans dag
- Lycklig alla hjärtans dag
- Grattis på alla hjärtans dag
- God alla hjärtans dag
- Gullig alla hjärtans dag
- Söt alla hjärtans dag
- Hoppas du inte dör på alla hjärtans dag
- Lev livet med alla hjärtans dag
- GImetodens alla hjärtans dag

Osv, osv...
Den som tar hem priset är nog ändå, rakt på sak:
- happy valentine's day
Den frasen är nog världens mest använda frasen(angående hjärtedagen) som för de flesta är kända.
Fast vi bor ju i Svearike och då borde man väl ändå prata på svenska, huh? På svenska går priset till:
- Ha en bra alla hjärtans dag
Jag har inte så mycket mer att tilläga, frasen säger allt så att säga.


Ikväll blir det My, Sofia och Hanna @Sofias place. Det skall bli, förhoppningsvis, melodifestival för hela slanten och lite film som en extra krydda. Det kommer att bli feeeet nice.
För övrigt så hade vi basketmatch i Kalix. Vi hade med oss 7 st spelare (vanliga fall har vi typ tio st), varav 5 var lite småkrassliga/sjuka. För min del så höll min hals på att ta kol på mig, så jag kunde inte köra på i vanlig anda. Slutresultat blev förvånadsvärt lika ändå: 43 - 40 till Kalix. Vi gjorde alltså en grüm spelarinsatts vi sjuklingar. Hela matchen var jämn som nyklippta hårtoppar. :o



Nu har jag inget mer att säga och får låta min vän Tingeling avsluta inlägget:

Ha en bra alla hjärtans dag!

Just nu är jag innerligt förbenad.
Hur ser världen ut egentligen?
Det är helt sjukt hur omedveten vi människor är, hur lite vi egentligen vet om vad som håller på i resten av världen. Här sitter vi lyckligt lottade människor och skriver deppiga inlägg på våran blogg, på våra datorer, i fina datastolar, i våra egna hus, i våra egna städer.
Om man skulle byta rollerna lite, och försöka leva sig in i en fattig afrikansk unges liv. Vi har inte ätit mat på flera veckor och det var sex dagar sedan vi fick i oss de där två dropparna av vattnet. Vi har inga kläder, vet inte vad skola och utbildning är för något, en festmåltid är om man har tur ett majsbröd, framtiden finns inte, ingen vet om att man existerar, föräldrarna sina har dött, vi lever med en grym man som våldtar och har sig så mycket han vill, vi måste gå fem kilometer för närmaste flod (som delas av djur och bakterier av alla dess sorter), husen har bara tyg som tak, vi har inga pengar och har aldrig varit med om någonting annat än ren och skär fattigdom.
Om man tänker så här: Tänk vilket himla långt depp-inlägg den ungen skulle skriva om den fick chansen. Sidorna skulle aldrig ta slut, folk som läste det skulle sitta och cutta sig själva till slut med tårar sprutandes och den lilla ungen som skrev det där känner sig som den lyckligaste personen i världen, efter att få kommit in i en byggnad med riktigt tak och väggar som håller kylan ute.
Tänk ändå vad lite som skulle glädja det barnet. Ger man den en varmkorv skulle han/hon grina och gå ner på sina oerhört smala och rangliga ben och tacka en för hela sitt hjärta.
Jag undrar också vad det är som får de att fortsätta leva och ger de motivation till att stiga upp varje morgon, det är ju helt otroligt.

Sedan kollade jag in lite bilder, och när jag ser det här så får jag tårar i ögonen och har lust att skänka alla mina pengar jag någonsin kommer att få och äger till någon überfattig by i somalia.
Det är så hemskt att något sådant ska få hända:



Jag börjar gråta av de här bilderna. Att se ett barn lida så är helt fel.



Ungen är ju bara skinn och skelett, gör något människor! SÅNT HÄR SKA INTE BEHÖVA SKE!



för känsliga tittare (såsom maja) klicka inte upp den här bilden.


Det som gör mig frustrerad angående den här frågan är nu alla kändisar, modeller och amerikanare som fullkomligt skiter i det här. Ta t ex alla modeller:

(ops, bilden föreställer Giselle Bünchen fast den är redigerad, inte av mig.)

Fattar människorna inte vad de håller på med? Svälta sig till döds för att få det "perfekta" utseendet. Nej, det där liknar mer någon himla töntig wannabe-poor-african-woman. UUUH! Jag blir så himla arg när jag funderar över detta.
Här sitter vi och klagar, jämrar och ojjar oss för att vi har en normalvikt medan stackars människor i afrika och Sudan osv gråter för att de aldrig kan få en normalvikt, de kommer aldrig att kunna få så mycket mat.
Så istället för att hålla på och lägga ut en massa onödiga pengar på bantingskurer som man egentligen inte har något behov av, skänk då pengarna till rädda barnen eller liknande. Där kommer iaf pengarna till nytta.
De som håller på med olika sorter av anorexia förstår defenitivt inte vad de håller på med. Ser de någon av bilderna ovan så kommer de säkerligen att gräma sig och visa sympati för de, men snälla människa, ta en rar titt på dig själv och förstå att det du håller på med är precis likadant som de där småbarnen, bara det att du gör det med vilja.

Jag tycker så himla synd om fattiga människor, hur mycket de än jobbar och hur mycket de än kämpar så kommer de ju aldrig att kunna få ett någorlunda bra liv. Det är som att gud har bestämt att det bara ska vara så, för liksom hur mycket pengar man än skänker så känns det inte som att det gör någon skillnad. Så stor är fattigdomen.

Nu citerar jag säkert någon gammal halvdöv dam i rullator: "det finns så mycket elände i världen."

Det är faktiskt sant, konflikter hit och dit, fattigdom, förtryck, jordens undergång och andra oroligheter finns överallt omkring oss, men det glömmer vi. Vi glömmer faktiskt bort att det finns människor på jorden som inte alls har det lika bra och fridfullt som oss.
Vi får inte glömma. Vi får absolut inte glömma att vi lever så bra och lyckligt som vi faktiskt gör.
Okej, det blir inte bättre för att jag sitter och skriver ner allt här, men snälla du som läser det här: GÖR NÅGOT!
Skaffa ett fadderbarn eller skänk pengar (du kan till och med prenumerera på att skicka pengar) till någon hjälporganisation, bara du gör något! Varje liten del räknas.
Det som ändå skulle varit bäst, och som skulle ge mest uppror är nog att se allt med egna ögon.
En av mina absolut högsta önskningar är att fara och jobba utomlands i någon Rädda Barnenby eller något liknande. Att hjälpa till med egna händer och uppleva allting på riktigt, jobba som sjuksköterska eller liknande, det är någoting som jag prioriterar högt. Vare sig jag får fem kronor om dagen, jag gör det!

Jag kanske ska få följa med min morfar till Bolivia (när jag går ut nian) där han ska jobba som sjukvårdare/sjuksköterska. Han och min mormor har gjort det för typ tio år sedan och det är det enda han pratar om fortfarande. En lite kul grej är att de pratar castellano där, ingen engelska, och att man kan utvecklas på det sättet också.  Castellano är likadant som spanska, fast med några ord annorlunda, som skånska och svenska ungefär. Det vill jag verkligen. En grej jag är orolig för är alla bortrövningar, våldtäckter och stölder som sker där dagligen. Min moster som följde med M&M blev till och med nerdrogad av några bolivianer på en badplats. :s

Men åter till inlägget.
Här är lite länkar där som du kan skänka pengar och läsa lite mer på.

Tjoho.
Idag måste jag faktiskt erkänna att jag inte gjort ett piss under hela min fett långa skoldag. Okej, jag gjorde en hel del på idrotten, simning, men för övrigt. Nada.
Efter skolan for jag och Hanna hem till Hanna's place och laddade upp med tre rostade mackor var innan träningen. Vi kom ca tio min försent (tur att våran tränare kom 13 min försent-.-') och kunde endast vara med till kvart i, ca 45 min.
Då duschade vi... hyffsat snabbt ändå, och åkte sedan in med Sussi till SF för att tillbringa tre timmar i biomörkret.
När vi väl satt där i den stora salongen och kollade in den saftiga bioreklamen så kom vi på att vi allt var nedrans popcorn-sugna. Snabbt som vinden sprang vi och köpte popcorn:
H: "Ska vi köpa en Liten?"
J: "Men en Mellan kostar ju bara 35?"
H: "Oh, kolla den där Stora..."
J: "Okej, vi tar den Största."

Sedan gick vi tillbaka och njöt av filmen som vi hade räknat med skulle räcka ca 2h och en kvart, men nej, nej, där hade vi allt fel. Den tog över tre timmar.
Nåja, efter ca två och en halv timmar så hade vi, tro det eller ej, käkat upp alla popcorn och satt och gläfsade efter vatten. Vi befann oss i ett läge då det kändes som att vi inte sett, känt eller ens hört talas om något flytande på tre månader. Till slut gick allt överstyr och vi fick knapra på halstabletter, som jag alltid har med för säkerhets skull, för att törsten skulle släckas lite. Och nej, det blev inte lättare av att vi såg vätska överallt, och att Benjamin på fetTVn var vid havet hela tiden (kändes det som).

Över till filmen:
För utom att jag just nu har popcorn fullproppad i hela tröjan och t.o.m i brallorna så var filmen bra. Den var hyffsat bra som någon snubbe säkert skulle säga. Den blev nästan lite långtråkig ibland, de tjorvade och hade sig med lite för mycket detaljer och fick inte alltid till de där extra sorgliga/lyckliga snuttarna.
Jag och Hanna kom överens om att Benjamin Button's otroliga liv får 3.5 / 5 Popcorn/toasters.
Sug på den du.