lilla farmor

God natt lilla superfarmor
Du ska veta att du gjorde en superinsats här på jorden och att du var älskad av oss alla.
Men så kommer tiden då vi måste säga hej då, och du kämpade på långt utöver ditt bäst före datum.
Jag önskar att jag kunde haft samma kämpaglöd och glädje som du hade...
Då hade jag nästan varit oövervinnerlig, och som du,
nästan odödlig.
Men jag är säker på att du har det bättre där du är nu.
No more pain liksom.

Jag saknar dig farmor...

MERRY CHRISTMAS!

Plötsligt händer det.

Det är julafton.





Efter att ha sett filmen "Elf" med Maja och Robin så tändes den där lilla julgnistan inom mig.
Då kom det fram att det är jul, och jag känner ett stort lyckorus igenom hela kroppen nästan!

Snart är det ett nytt år med nya möjligheter också.
Dags att skaffa ett nyare liv, byta ut det gamla nötta och stoppa lite guldkant på allt.
Framtiden är på väg liksom.

Nu önskar jag bara alla
En riktig, problemlös och underbar
JUL!

dan före dopparedan!

Oh my God, imorgon är det julafton! :o
Det är liksom idag som jag ska sitta och sukta efter imorgon.
Idag ska jag ha den här dunderlängtan efter alla julklappar typ.
Har jag det?
Nej.
Det känns jättehemskt faktiskt, inte som en vanlig jul på något sätt. skiiiiit!


Imorse var jag och knäppte lite kort till far, som skulle skicka mejl till Israel och Silina eller var det nu var(?).
Å då fick jag hedersuppdraget att "visa hur snöigt och kallt det är här i sverige".
Heh, sure. Det är liksom bara -4 grader här idag, allt smälter ju typ. -.-'

Men nu ska jag dra till Maja och ha julafton med henne, då kanske jag får upp lite christmasspirit inom mig och tänder till. Julen kanske går att rädda i alla fall?
Maja, nu är det upp till dig.
skojja...


Da'n före da'n före da'n före doppareda'n?

Just nu känns det som att man har jätte mycket att göra.
Det är ju trots allt dan före dan, före dan före dopparedan eller något sånt valler.
Jag trodde att jag hade handlat klart allting, klapparna skulle bara slås in så hade jag inget mer bekymmer liksom...
Men så kommer min förbaskade lillebror och har köpt hur mycket som helst!
Och då får jag ju såklart dåligt samvete, så nu måste jag ändå ut och köpa mer till mor och far...
Plus att Robin just kom och sa att han måste köpa typ tre saker till, till de var! Han är sjuk, jag ska bara köpa en sak till...
Så om någon vänlig själ vill följa någon dag så att jag får köpa något till min mor, bror och far så blir det finnemang!

Idag så ville tydligen Robin och pappa fara och simma. Perfekt för mig, för jag har inte tränat på länge och jag får egentligen inte träna när jag äter Penicillin, men liksom simma? Who cares? ;)

Ikväll ska Vickelickan döpas så då ska jag dit och check it out och få en stämpel i det där jobbiga konfirmationspapperet:)

go' morgon.

Penicillin in my <3

Yey, mor har ringt och pratat med Kätrin lite och bestämnt att jag får komma imorgon.
På kvällen.

Nåväl, det var ändå bara då jag ville komma, men det känns lite som att folk kommer att börja undra varför jag inte gick på dagen.
Äh, skitsamma det har de ändå inte med att göra.
För de som vill veta orsaken så är det ju som sagt min sjuka, halsfluss.
Fast, jag har fått penicillin nu och mår mycket bättre!
Idag var första gången på två - tre dagar som jag fick ner något tuggbart, noodles. <3
Jag är just nu FfF (fit for fight) med matthet och så,
men jag kan fortfarande inte prata typ eller äta/dricka så mycket.

Jaja, nu vet jag inte vad jag ska göra, booghoh hjdfjhd ngjsdvryt. :)
Bror är också hemma idag pågrund av nackspärr.
Inatt  vid cirka 04:38, så vaknade jag av att Robin skrek, grät och hade sig.
- Okej, nu har han fått samma i halsen som jag har, tänkte jag.
Men icke sa nicke, utan han hade fått en dundernackspärr, stackarn.
Jaja, så fick han vara hemma idag med Ipren och nackkudde eller vad det nu heter...?

PS. Hanna! Glöm inte din förtjusande snygga klänning imorgon kväll,
ring mig så får vi planera bättre, om vi inte redan gjort det när du läser detta. DS.

TJÅ.

i'm starving!

Jag är jättetörstig och jättehungrig.
Min mage kurrar och håller på, men jag kan inget göra åt saken.
Orsaken:
Jag har sån värk i halsen!
Jag har aldrig varit med om något sånt här.
Det river och har sig hur jag än gör, pratar är tyst, sväljer eller spottar.
Under hela dagen har jag allt som allt fått i mig en kopp nyponsoppa, och det var i morse.
Jag skulle typ döda för vatten just nu, men halsen säger nej. :'(

Jag for till farbror doktor idag och efter två timmar fick jag mig medicin.
Jag var tvungen att ta ett äckligt blodprov också...

Jag undrar bara om någon har något tips på vad man kan göra just nu?
Halstabletter funkar ej, te funkar ej, Alvedon funkar ej, Ipren funkar ej...
Medicinen börjar nog inte verka för än imorgon kväll...

Juste, en bra grej hände i alla fall idag.
Maja ringde och berättade att jag var en av få (kanske den enda) som fick MVG i spanska.
Ja, det kändes skönt!

Jag vet inte vad jag ska göra, men det får väl ta och bli bättre nu tycker jag.
Febern är då borta nu! :)

puss.


the dutchesses



HAHAHAH! Så grymt ful bild på mig, Maja och Jossan!
Nog är det väl förskräckligt alltså! hahahahha!

Idag har pappa blivit klar med mitt rum, jag laddar upp några bilder senare.
-det blev skitsnyggt!

Jag kan också berätta att jag har halsfluss och inte kan prata för att det har svällt igen, de där grejorna i halsen. :s

puss.

fever...

Usch!
Igår fick jag feber.
En sådan här dunderfeber som tar bort precis alla krafter i hela kroppen.
Sedan ska man försöka sova.
Okej, det funkar bra på dagen, men under natten...
Det är så mycket feber att man börjar yra. Jag hatar det.
I natt var jag så varm så att jag trodde att jag skulle få första gradens brännskador på hela kroppen. Jobbigt.
Jag har bara haft en sånhär hög feber en gång tidigare. Och då började jag yra...
Jag tycker att det är svinläskigt när det kommer. Man tror att hela världen håller på att gå under, liksom.
I alla fall, jag trodde att jag skulle klara mig utan yran i natt.
Jag vaknade flera gånger när jag var som varmast, och inte yrade jag inte!
Men så helt plöstligt så stod jag mitt på vardagsrumsgolvet.
Jag grät och skrek på hjälp.
När jag yrar så hör jag röster. Det är röster som skriker inuti huvudet. Jag är sjuk.
Jag har inte en aning om hur jag tog mig upp för min säng och hur jag hittade till vardagsrummet.
Jag måste ha varit helt borta, jag var helt borta.
Helt plötsligt stod mina föräldrar där.
Hah, det trodde att jag hade blivit pysiskt störd eller något.
Jag grät och försökte hålla för öronen.
Jag bad de tydligen hela tiden att sluta skrika.
Jag hatar feber.
Nåväl, tillslut så får jag vatten och mamma börjar badda mig med kallt vatten på pannan.
Jag var helt kallsvettig och såhär <  > nära på att svimma.
Usch.
Jag hoppas att det inte kommer att hända igen.
Även om jag kanske är sjukare nu. :/

Nu har jag tagit en ipren som har börjat värka.
Jag är fortfarande helt utmattad och håller på att få halsfluss också.
Varför ska jag bli sjuk just nu? Orka bli sjuk! :D
Jag får väl se det från den ljusa sidan,
då är det längre till nästa gång.

Tack alla mina underbara vänner,
ni vet vilka ni är och jag älskar er! <3

puss.

o'boy...

nu är jag rädd.
tre sekunder efter att jag skrivit blogginlägget under så ringde hanna.
H: - har du hört vad som har hänt?
J: - Ånej, vad då?
H: - Det har brunnit ner ett hus i sunderbyn i natt och en man dog...
J: - Va?!
H: - Ja, och mannen som dog var *hrrm*s pappa, han som gick i nian förra året duvet?
J: - hjälp.


Vad händer med världen? :s


where's the beautiful days I used to live in?

Vad är det som händer?
Det känns som om allting rasar just nu.
Igår kväll kändes det som att jag skulle dö. Faktiskt.
Jag ville att det skulle bli bättre. Bättre.
Du vet som i bra, bättre, bäst? Något positivt!
Och allt du ger mig är det här?
Tack.
Jag kämpade faktiskt igår. Riktigt hårt.
90% pågrund av min underbara Hanna, men ändå! Jag fortsatte.
Och vad händer?
Idag så ger du mig det fulaste ansiktet en spegel kan skåda.
Med fula och äckliga påsar runt mina uppsvullda ögon som höll på att drunkna igår, och jobbigt fett som sitter överallt.
Perfekt luciamorgon. Kliva upp klockan sex och bara ha lust att... göra något hemskt.
Nåväl, dagen går och jag drar mig igenom den.
Endast för att jag tror att du skulle kunna fixa det här.
Men där hade jag fel.
Jag känner bara hur tårarna trycker bakom ögonlocken och hur jobbigt jag tycker allting är.
Efter skolan är det träning.
Hur orkar jag?
Jag har ont i hela kroppen, sov bara 5 timmar och ska orka mig igenom ännu en tråkig och jobbig basketträning.
Jag är med nästan under hela tills halsen och höften säger nej.
Tillslut är träningen slut och jag släpar mig hela den långa vägen hem.
Det snöar och hela jag är blöt, eländig och ensam. :)
När jag väl kommer hem och ska äta en jättegod fredagsmiddag så får jag äcklig skedpalt.
Okej, inte så farligt men efter två jättejobbiga dagar och no sleep så känns det.
Jag känner inte för att äta, men trycker i mig den minsta. Var glad.
Jag är fortfarande skitsur och irriterad på X, som tror att denne är så himla bra och så vidare.
När jag kommer upp så får jag äntligen glada besked. tack!
Pappa har tapetserat om mitt rum!

Alla väggar förutom fondväggen! Det blev ett helt annat rum, allt till det bättre. :D
Nåväl, jag sätter mig vid datorn och räknar med bättre tider.
Vad händer då om inte något hemskt besked från farmor?
Just precis.
Du vet precis vad jag behöver, eller hur?
Då får jag veta att min underbara superfarmor har en knöl.
En cancerknöl.
EN FET DUM CANCERKNÖL I HENNES SKÖRA KROPP!
HUR KAN DU?!
Varför gör du såhär?
Vad är det jag gör som är så fel?
Va?
Varför svarar du mig inte ens?

Jag vet inte vad jag ska göra.
Du har svikit mig, vet du det?
Kanske inte svikit, men jag orkar inte med en bön till.
Det funkar ju ändå inte, så vad är det för vits?
Att göra min farmor ännu sjukare är en av de jobbigaste grejerna för mig.
Jag vet att det kommer bli bättre för henne om hon får gå vidare...
Men varför just nu?
Varför inte låta henne uppleva en till jul?
Varför inte låta henne uppleva ett nytt år?
Hon har inte gjort något fel, jag lovar!
Hon är den starkaste människan jag vet.
I hela världen så är hon den som kämpar mest, hon skulle aldrig ge upp!
Jag vet det!
Hah! Att Ge upp, sånt vet inte min farmor hur man gör.
Hon har dragits med sjukdomar på sjukdomar sedan 40 - 50 år tillbaka nu, och klarat allt.
Hon lever fortfarande.
När hon har överlevt en massa mediciner, brytna ben, hjärnskakning och dödliga sjukdomar i 80 år...
...Varför ger du henne ännu en till smärta?
Varför ger du henne ännu en obotlig sjukdom, och låter henne lida?
Inte min dunderfarmor...

Nu Gud.
Nu ger jag dig en sista chans.
Jag kommer säkert ge dig någon till.
Men en sista chans på ett långt tag, tills jag absolut inte fixar det något mer ok?
Here it goes....
"Snälla gud.
Ta hand om alla mina vänner, min familj och min släkt.
Var med min farmor, och låt tiden gå snabbare.
Snälla Gud,
Kan inte du sända en ängel och hämta henne snart?
Jag vill inte att hon ska få känna mer smärta,
det är nog och hennes smärtgräns har runnit över för flera år sedan.
Om det är något jag kan göra för henne, så snälla
berätta eller visa mig vad!
Jag vill att hennes sista dagar på jorden ska bli bra.
Jag vill att hon ska lämna oss med ett leende på läpparna.
Jag vill att hon ska inse att hon har gjort nog för oss,
och att det är tid att släppa taget nu.
När hon kommer till himelen så ska hon få baka och laga mat hur mycket hon vill,
för jag vet att hon har saknat det.
När hon kommer till himlen så ska hon få bada, cykla och springa hur mycket hon vill,
för jag vet att hon har glömt hur det känns.
När hon kommer till himlen så ska hon få känna på hur det är när man inte har ont,
för jag vet att hon skulle älska det.
Och Snälla Gud,
när hon kommer till himlen så låt henne träffa Emil och farfar,
för jag vet att det är vad hon vill allra mest.

Ta också hand om mina släktingar som behöver dras med den här sorgen,
först Emil och snart Farmor.
Lätta upp deras vardag och lyft bort smärtan.
Vaka också över alla mina vänner,
hjälp de när de har det svårt och visa hur äkta lycka känns.
Hjälp också mig och X, att bli bättre.

Jag vet att jag har bett om ganska mycket nu,
och du vet att jag har mycket mer på hjärtat,
men kära Gud...
...Ta mina ord på allvar,
för jag menar allting jag säger.
Jag behöver ledas av ett ljus i mörkret just nu.
Tusen tack för allting,
Amen."


Nu ska jag försöka tänka på något annat ett tag.
Stänga av tårkanalerna och känslorna för en stund.
Det här är ingen match, torka tårarna och gå ut på plan igen.
Var inte så feg hela tiden!

oh, yes ännu bättre.
nu har jag fått feber också.
'cause i'm worth it.

hej.

ENOUGH!

hej.
Just nu är jag lite deprimerad.
Jag vet inte varför. Antagligen bara sur.
Jag kan inte säga allt, för det känns som att jag är så himla egoistisk då.
Det här kan jag i alla fall berätta om:

Idag skulle jag ju få veta vad jag hade för betyg i Hemkunskap och Engelska (som jag skrivit några gånger i bloggen tidigare).
Nåväl, 12-15 pers har redan fått reda på vad de har, i och med att de har gnatat och tjatat och så vidare.
Jag måste erkänna att jag också varit väldigt nyfiken om mina betyg, men ansåg att jag kunde vänta till på torsdag som min lärare bad mig om.
Visst, jag väntade till idag (och hade lite svårt att sova till och med!) på engelskalektionen.
Vi sätter oss och börjar se filmen "Signs", eftersom att vi inte håller på med någonting just nu och det drar sig närmare jul.
Då inser jag att Katrin, läraren, inte pratar betyg med någon så jag går fram till henne och frågar om vi ska prata om mina betyg nu.
Då får jag svaret att:
"Nu är det såhär, att vi i arbetslaget har kommit fram till att prata om betygena efter lovet. Det är för att ni inte kommer att ta in det vi säger att ni måste förbättra er med nu, utan bara fokuserar på själva betyget."  Säger Katrin med beklagande blick.
Jag:"Va? Så jag får inte reda på vad jag har nu då alltså?"
Katrin:"Nä, tyvärr..."
Fatta så irriterad jag blir!
Alla andra förutom jag och Rebecca plus några av killarna har fått reda på sina betyg!
Då kan de ju komma på lite tidigare att man inte berättar det för någon.
ÅH!
Sedan blir jag ännu mer irriterad på vissa personer som går omkring och ljuger om att de har VG, fast de typ bara har svagt G. Hur mogen är man då, huh?
Jag blir också lite sjuk på vissa personer som ger ut MVG till en person, när ingen någonsin hade en aning om det och inte ens personen i fråga. Hur går det till?
Och varför går man och ljuger och ger förhoppningar till en person om att den lätt har MVG i ett ämne, men när betygen väl kommer så är det inte så säkert! (alla andra säger att bara en person fick det.)
Va?! Har personen i andra frågan sänkt sig? Nej, det tycker och känner jag bestämt inte.
Hur fungerar det egentligen?!

AGH.
Jag blir så pissed-of på personer som är i samma lag (haha, på idrotten) och börjar klaga över att man är egoistisk.
Visst, jag kanske dribblar mycket och tar upp bollen (vi snackar om innebandy), men hur många är det som snackar?
INGEN.
Eller jo, Hanna, men absolut inte du.
Så du ska inte komma och säga åt mig när jag pratar, och talar om att jag tar bollen så att det inte blir missförstånd.
Jag: "jag har boll, jag har boll!"
X: "MEN SÄG NÅGON GÅNG DU INTE HAR BOLL?!?!"
Tack det värmde verkligen.
Jag vet att man ska prata, och jag vet att det var jag som gjorde rätt.
Sorry om du inte fattar det, och inte hänger med i mitt tempo.
Men du borde verkligen tänka på din attityd, och skaffa dig en längra stubin.
Du ska banne mig inte komma och säga åt mig vad jag gör fel.

GRR.
Jag verkar helt skitsur just nu.
Och det är jag nog.
Nej, inte skitsur, men jag är irriterad.
Man blir det när man inte vågar stå upp och säga ifrån.
gush så less man blir på sig själv. alltid.

Nu tänker jag inte börja sura och gnälla något mer.
Även om jag inte gillar basket. -Usch, det kan ta sig rejällt.

Glöm ej Lucia imorgon.
Samling 7:30 imorgon. -Jippie!

Nu ska jag lyssna på Kanye så att jag blir på ett bättre och framför allt lättare humör.
För detta väger flera ton.

Puss,


plötsligt händer det

Ah, nu kan jag andas ut.
Det känns som att det börjar synas lite av allt slit man lagt ner liksom!
Okej, nu fattar du säkert inte vad jag snackar om, haha.
Jag snackar om spanskan. Om spanskaprovet.
Det gick ganska bra. Okej, pangbra! :D
En av ytterst få, eller kanske t o m den enda som fick MVG i hela spanska klassen.
Klart som paltspad att jag är stolt.
MVG. det värmde hurru Marika!

Detta blir bara en liten snabbloggning, jag är väldigt trött och less just nu.
Allt jag vill ha är jullov. Och betyg då, haha.

Jag gillar det lite hemliga som ligger över julen.
Allt som man inte får veta!
Liksom presenterna, vilka man ska fira med, vad som händer under nyår, hur det kommer att gå sedan, jaa, hur allting blir.
Och presenterna, haha!
Jag kom just på pappa som satt vid datorn i kontoret.
Han fick väldigt bråttom när jag kom och störde när han just höll på att klistra in något i ett Word dokument.
Något som liknade någon sorts bokning/bekräftelse.
Jag hann se mammas namn och typ personnummer, så det kanske bara angick mamma.
Men i sådana fall borde jag ju få se! Han vet att jag kan hålla sånt.
Det är något med mig också, jag vet det (hoppas det-.-'). Jag ska med på vad han nu har planerat...
Mina högsta förhoppningar är en... utlandsresa!
För så har pappa gjort förut. Senast i Maj på mammas födelsedag, men då visste jag om det.
Hoppas, hoppas, hoppas att farsgubben har planerat en resa, långt, långt bort till varmare breddgrader.

Det är inte sant hur mycket jag längtar till julen nu.
Jag skulle lätt kunna reda upp vad han höll på att fippla med. Bara att kolla vad han senast skrev på datorn, eller något mystiskt dokument på hans sida liksom.
Men mitt (jobbiga) samvete säger Nej.

...Skulle inte förvåna mig om jag sökt igenom hans dator innan helgen.
Jag kan bara inte hålla mig för hemligheter som jag fått reda på en liten smakbit av.

VARFÖR SÅG JAG DET DÄR NU?!

godnatt alla läsare.

Kanye West - Love Lockdown



Im not lovin you, the way I wanted to
What I had to do, had to run from you
Im in love with you, but the vibe is wrong
And that haunted me, all the way home
So ya never know, never never know
Never know enough, till its over love
Till we lose control, system overload
Screamin no no no, no no
Im not lovin you, the way I wanted to
See I wanna move, but cant escape from you
So I keep it low, keep a secret code
So everybody else dont have to know


So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Keep ya love locked down, you lose

Im not lovin you, the way I wanted to
I cant keep my cool, so I keep it true
I got somethin to lose, so I gotta move
I cant keep myself, and still keep you too
So I keep in mind, when Im on my own
Somewhere far from home, in the danger zone
How many times did I take 'fore I finally got through
you lose, you lose
Im not lovin you, the way I wanted to
See I had to go, see I had to move
No more wastin time, you cant wait for life
we're just wastin time, where's the finish line

So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, you lose

Im not lovin you, the way i wanted to
I've met no one new, I got no one new
Know I said Im through, but got love for you
But Im not lovin you, the way I wanted to
Gotta keep it goin, keep the lovin goin
Keep it on a roll, only god knows
If I be with you, baby im confused
You choose, you choose
Im not lovin you, the way I wanted to
Where I wanna go, I dont need you
I been down this road, too many times before
Im not lovin you, the way I wanted to

So keep ya love locked down, ya love locked down
Keepin ya love locked down, ya love locked down
Now keep ya love locked down, ya love locked down
Now Keep ya love locked down, you lose, you lose
You lose
You lose
You lose

















Kanyeeeee.

Åh, nu har jag hittat en sådan här låt som man älskar.
Verkligen älskar! Det är ordet, orden!
Kanye West.
Vilken man liksom! Jag diggar han rakt igenom.
Pang poff och hans musik satte sig i hjärteroten och kommer sitta där ett bra tag. Fast, stucked!
Jag har tänkt på en sak...
Alla hans låtar är ju helt otroligt bra. Världens känsla har han, Kanye. Man fastnar någon gång, om så bara ett litet tag, på någon av hans låtar.
"... Keep ya love locked down. Ya love locked down.
Now keep ya love locked down, ya love locked down..."

Idag hade vi spanskaprov.
Jag var grrrrymt nervös måste jag tillägga.
Just innan provet så kom våran spanskalärare på att betygen kommer gå på 90% av provet.
Tack! Precis vad jag behövde. Superb.
Jag gjorde säkert något slarvfel, det skulle inte förvåna mig pågrund av min nervositet.
I slutet började jag i alla fall slappna av och jag tror att jag knep några extrapoäng när jag skulle skriva och berätta om Mexico. En español.
Provresultatet kommer på fredagen och därmed Spanlishbetyg.
...andas...
Imorgon får jag reda på HK och engelska.
Det kan gå hur som helst...
Fast jag har nog ganska bra HKbetyg om man ska gå efter vad Katrin säger.
Kanske får jag också veta NO och Matte. Två väldigt viktiga betyg, jag tippar svagt G i NO... -.-' Nä, men jag har nog kanske G i NO.

Nu ska jag lyssna på Kanye, läsa Jossans kalender och kanske göra en önskelista.
puss!

HAHAHA



HAHAHA, nog är han för skön va? ;-D

just an ordinary day in my life.

Idag längtar jag faktiskt till skolan nästan. Jag vill bara få sista "jobbiga" veckan gjord på något sätt.
Det är bara den här veckan (v50) som vi har, någorlunda, vanliga skoldagar och efter det är det husvecka.
Det är chill.
På måndag har vi dessutom bara lektioner till lunch.
Ännu mer chill.
Det jag oroar mig mera för är spanskaprovet.
Våran lärare är knäpp och säger att "jag går nästan bara efter provet, så det är bäst för er att ni presterar bra..."
Sure, det är bara det att man komma vara så himla nervös när man får provpapperet framför sig och säkerligen tappa bort sig med slarvfel och så vidare. Tack Marika! : )

Victoria kom förbi för ett tag sedan och började prata om något som hette UNITE08.
Det var någon sorts festival under nyårsafton som går i Umeå som hon skulle på, och som jag tydligen också skulle på.
Enligt henne.
Jag får väl se, kolla med papi osv... Han kanske tycker att det är en skitbra idé.
Jo. :)

Idag har jag varit med Hanna och köpt de viktigaste pellisenterna.
Mor, far, bror ya know!


Jag ska nog köpa till Majlis och Hannapanna också.
fast det vet de inte om,
och om ni läser det här:
Ni behöver inte oroa er för att ge tillbaka något.
Vi har inte bestämt något, utan jag skänker er bara för... att jag har lust och för att ni betyder så väldans mycket for mig damer!:)

ma sweetie!


Kommer du ihåg?
Det var under mitt lilla party i somras. Jag blev fjorton år, du var fortfarande tretton.
När partypeople:t drog, så stannade du. Du ville fira mig lite till.
Vi började kolla igenom alla prylar jag fått.
Kom du ihåg multipedia spelaren, iPoden? Vi gissade låtar på den i alla fall.
När vi sedan skulle gå och lägga oss, för du skulle sova hos mig, så hade vi båda känslan av myror i benen. Inte bokstavlig talat nu men.
Det var mitt i natten.
När alla andra somnat så drog vi igång igen.
Hittade mina såpbubblor som jag fick under dagen.
Med jordgubbslukt.
Helt plötsligt började vi blåsa såpbubblor.
Härligt lugnande såpbubblor, så genomskinliga och färglösa men ändå så färgade.
Överallt kom såpbubblorna, i hela rummet.
Vi öppnade fönstret och fortsatte att härja där, som två stycken lyckliga små barn.
Vi tog kort och sparade allting.
När vi sedan var klara och tröttheten började tränga sig på så började vi kolla i min nya receptbok.
Vilka friska människor börjar kolla recept på nyttiga luncher och efterrätter klockan tre på natten?
Vi.
Innan jag just skulle till att somna den natten så började jag fundera på en sak.
Vad har jag gjort för att få en sådan underbar vän som Hanna?
Hur kan jag någonsin förtjäna henne?
Hon är nog en av de mest underbara personerna jag någonsin lärt känna, och jag förstår inte hur jag skulle klara mig utan henne.
Jag hoppas att den dagen aldrig kommer, då vi inte längre är lika tighta. Då vi är helt enskilda individer som inte har något annat än ett minne av varandra.
Jag är en av jordens lyckligaste människor som har henne som kompis.

Men den där dagen kom.
Dagen då vi inte var lika tighta.
Jag förstod nog inte det först, det var när skolan började som jag förstod vad som hade hänt.
Hela min värld förändrades helt.
Jag blev sur och tystlåten, skrattade nästan aldrig jämfört med tidigare,
och grävde mig bara djupare ner.
Jag försökte låstas som om ingenting,
att "jo, men nog klarar jag mig utan henne. Hur kunde jag ens få för mig att vi skulle vara bästa kompisar föralltid? Dumbom."
Men jag kunde inte släppa allting.
Det var för tungt, och så stark var jag inte.
Jag låg vaken långt in på nätterna och funderade.
Funderade över vad som gått snett, vad jag gjort för fel.
Om du kommer ihåg, så skickade jag dig ett sms någon gång och frågade om du var sur på mig, om jag gjort något fel och om du inte gillar mig.
Kommer du ihåg det?
Du svarade med något jätteglatt och chockat svar som; "Nä?! Vadå? Sluta Jennifer, så får du inte säga!"
Men det var det jag gick och undrade hela tiden.
Jag var preeeeetty sårbar kan vi säga.
Orkade inte vara med någon hemma, och byggde upp en liten mur för alla.
Alla utom dig, kompis.

Tillslut så vände vindarna och vi blev allt bättre kompisar igen, och du ska veta hur lättad jag är för det!
Nu är det inte jag som fyller år utan du.
Nu fyller du år.
14 bast, tjejen!
Jag är grymt glad över att ha dig igen, och jag hoppas att vi aldrig slutar att prata helt någon mer gång.
För nu vet jag 100 % säkert
att jag inte klarar mig utan dig.


Du kanske inte kommer ihåg allt detta.
Men det gör jag.

congratulations to my beautiful hanna:)

Just det. Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det min Hannas födelsedag! Fett nice!
Jag har suttit och klurat på vad jag ska hitta på. Jag vill ge henne något storslaget, något roligt och bra som jag vet att hon kommer att gilla... Vad nu det kan vara?

Sedan så är det lite komiskt, att jag efter typ fyra(?) inlägg har slutat att blogga. Haha, det är ganska... sjukt.
Men, jag har svaret.
Det börjar dra sig närmare jul, läxorna blir allt fler, proven kommer tätare, julklappar ska införskaffas, mitt rum ska bli klart, träningarna tar ingen paus och kompisarna får man heller icket glömma.
Självklart så älskar jag julen.
Den mysigaste tiden på året då vi tänder ljus, julskivorna dammas av, det blir mörkare, snön brer ut sitt täcke över marken och mysfaktorn kommer igång som sagt.
Men det är inte alltid det är så himla lugnt och mysigt. Det är den här tiden på året det är som stressigast också. Julklapparna ska fixas, slutproven och läxorna är inte så lite längre, det ska bakas och donas, betygen ska sättas och allmänt så hektas allting upp.
Det är nog en del av livet. Tugga och svälj liksom.
Vi får våran belöning sooner or later;)

Juste det, Hanna fyller år. Detta får inte förglömmas.
Jag har en liten susning av vad hon ska få, men det känns som att jag vill ge så mycket mer.
Min ekonomi ska hålla till jul också;)
Oroa dig inte Hanna, det kommer att bli bra;)
Jag ska hjälpa dig med din bantningkyr (observera! bantingskyr = att man måste gå upp, att man är för smal. Bantningskur = att man måste sänka sin vikt, att man är för... kraftig), genom att ge dig sju sorters kakor! Haha, mums fillibabba.
Om jag orkar.

Nä, nu ska jag nog försöka att damma av mitt rum. Pappa håller på att slipa väggarna och så nu när jag ska tapetsera om.
Allting står i en hög mitt i rummet, sängen, skrivbordet, kläderna, byrån, datorn osv...
Fast det är ingen idé.
Han kommer ändå bara att göra dammlagret som täcker allt ännu större.

Kram!

RSS 2.0