jewnnifer

Just nu känner jag ett stort lyckorus i hela kroppen. Fast inte så att jag blir sprallig och får känslan av att kunna springa ett maraton på två och ett halvt varv runt jorden.
Nej, jag känner bara lycka, men ändå sorg...
Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig känt såhär. Aldrig. Den här känslan är något helt nytt för mig, helt nytt!
Orsaken till denna känsla är... En film. En film! Jag kan själv inte förstå det, jag är verkligen inte den personen som gillar filmer eller TV nå' mycket. Men så kommer dagen då det känns som att hela hjärtat har blivit berört. Av en film.
Detta är helt sjukt. Det känns ungefär som när man är kär!
Nu börjar du ju fundera över vilken film jag snackar om.
Det är den film som just nu ekar i mitt huvud. Om någon skulle fråga mig vad min bästa film heter så är svaret glasklarare än glasklarast;
Twilight.

Där kom det. Ordet som ekar i mitt huvud och som jag just nu lever för.
Det går inte att beskriva med ord hur fruktansvärt bra den är.
Jag kan berätta att jag aldrig någonsin har gråtit så mycket av både lycka och sorg samtidigt. Aldrig!

Allt började med att Jossan för någon dag sen började att prata om en film som hette Twilight. Den skulle tydligen vara jättebra och hon ville verkligen se den.
Okej, tänkte jag. Den är säkert någon halvdan amerikansk tonårsfilm med samma slut som på de övriga.
Jag kunde inte ha mer fel.
Nå väl. Några dagar gick och kom och plötsligt en dag kom min underbara vän Hanna fram och frågade om jag ville hänga med och se "Twilight" med henne, Sofia, Tove och My (som redan hade sett den en gång på bio med ville se den igen).
Sure, jag hade ändå inte så stor lust att följa med på NLV med Maja och Jossan so what ever.
Nu i efterhand blir jag helt nervös när jag tänker på att jag kunde ha missat att se den, och gå på NLV istället.
Fredagen kom och tidpunkten för bion kom allt närmare.
Så till slut. 18.15 började Twilight att rulla på den stora bioduken. Ju längre in i filmen man kom, desto mer försvann hela världen bakom mig. Redan i första början av filmen så kände jag att denna film var något utöver det normala.
Den var så oförutsägbar, sorglig, fin, verklighetstrogen och fantastisk alltså! Man grät av lycka och över hur fint det var, man grät också över hur himla sorglig den också var.
I efterhand så blev man ändå så besviken att det bara var en film. Om den ändå hade varit verklighet. Hur lycklig hade inte jag varit då? Hur underbar vore inte världen då?
Twilight är så mycket mer än bara en film, man kan inte beskriva hur sjukt bra den var!

Nu tänker du kanske att "Men dra på trissor vad hon överdriver. Snälla sluta snacka så mycket bullshitt och skaffa dig ett liv människa!"
Visst, ni får tycka så. Det är erat val, men ni kan knappast ha sett den om det är det ni tänker. Ni har inte en aning om vad ni missar, jag måste bara påpeka det.
95 kronor var verkligen sjukt billigt för något sådant fantastiskt.
Jag ska faktiskt gå och se den igen, på bio. Jag, som typ aldrig orkar slösa pengar på biobesök, ska gå och se samma film två gånger.
Jisses vad jag blev berörd.

Snälla människor där ute som läser detta.
Följ mitt råd och gå boka en biljett till Twilight redan ikväll. Jag lovar att ni inte kommer att ångra er.

Sist men inte minst måste jag avsluta med ett citat från filmen.
"When you can live forever.
What do you live for?"