aah, ma maryjane's.
149:- är inget att snacka om, mami köpte de direkt grr.
Ja, mina fötter var verkligen redo för en fet förändring.
heh, jag kan inte annat än fortsätta spinna med mina nya skor.
Ett par riktiga reebok kostar uppemot 500 - 700, att hitta dessa var som ett svar från himlen.
nu ska jag fortsätta med lite läxor, sedan kanske jag skriver mig en låt? :)
howdy!
...
Det är inte lätt när det är svårt och det är jag väl medveten om.
Det gör det heller inte lättare när en viss person är så himla underbar att man har svårt att behärska sig.
aaaaaaaaaah, jag vill ställa mig vid jordens ensammaste del och skrika så högt jag bara kan, skrika ut all sorg, all, rädsla, all hopplöshet, alla oroligheter, all ovisshet och alla dumma mistag man gör.
sommaren känns så himla långt bort,
jag är rädd att jag inte orkar vänta tills dess.
Tack Josefina Kangasharju.
Jag vet att jag har tackat dig, men aldrig riktigt rakt ut för den här orsaken och jag vet att det är en sak jag borde göra var eviga dag vi möts!
Nu undrar du kanske vad i hela friden jag så gjärna vill tacka dig för, and here it goes:
Tack för att du tror på mig och på min sång, såsom jag tror till fullo på din underbara röst och artistkarriär.
Tusen tack, för att du drog med mig på det där körtjohejset, att du övertalade mig att sjunga ett solo med dig.
Det är guld värt för mig, vet du.
Utan dig och din envishet (och Maja) hade jag inte vågat ta en ton idag,
jag skulle varit stum och ordlös helt enkelt.
Jag hade nog mått mycket sämre än vad jag gör idag när jag har det som tungast.
Sången med dig får mig att glömma det jobbiga för ett tag,
att komma in i min egna lilla bubbla där bekymmer är som bortblåst.
Jag vet att du alltid vill alla väl, och får ett samvete som väger rejällt när det har kört ihop sig med någon kompis.
Men samtidigt vet jag att du är en väldigt målmedveten, envis och stark kvinna.
Jag vet att en av dina högsta önskningar är att hålla på med musik, for ever liksom.
Att få beröra människor med sin röst och underbara gitarrspel, det värderar du högt.
Som jag sagt några gånger, och som jag verkligen menar är att du berör mig.
När jag ser och hör dig göra det du mest av allt älskar så känns det ända in i hjärteroten på mig, faktiskt.
När jag hör dig släppa loss till en av dina favoritlåtar, så får jag rent-ut-sagt gåshud.
Du har en av de mest fantastiska rösterna jag någonsin hört,
det finns ingen som låter likadant som du.
Du har verkligen power i rösten, och du kan verkligen klämma i ordentligt.
Men det som jag ändå är mest imponerad av är hur du kan få andra så musikintresserade.
Du fick mig ju att ta klivet och börja sjunga igen,
det var ju liksom spindelnät, smutsigt och tomt i mina stämmband och hals när du försökte få igång mig igen.
Men du lyckades.
Du fick mig att ta steget, tillsammans med dig såklart, och sjunga igen.
Det är jag så himla glad över.
Jag säger det igen.
Josefina, du är verkligen inspiration för mig.
Du betyder fett mycket för mig, bästa vän.
Depritionstips!
Om du känner dig deprimerad och är sekunderna ifrån att släppa taget om dina djupt tillbakahållna tårar, så har jag namnet på lösningen:
Musik.
Ni anar inte hur mycket det hjälper! Man glömmer helt bort alla bekymmer och all stress, man kryper liksom in i sin egna lilla håla som spelar musik.
Genom att sjunga får man ut väldigt mycket, det är det effektivaste sättet till skillnad från t ex triangel och munspel. Genom att lyssna på musik, helst glad och svängig, så släpper också en hel del. Men som sagt, vill du ha bäst effekt: SJUNG FÖR GLATTA LIVET! :D
Jag har just kommit hem från Jossan, där NattaPatta också höll hus.
Vi tränade stenhårt på sången och jag börjar få grepp om den nu, Nathalie och Jossan hjälpte mig och gjorde allt roligare! :)
fedt nice läxträff! :-D
Jossan, snart kommer ett inlägg tillägnat dig min vän. :)
HOWDY!
i'm feeling cind of blue.
Idag har jag inte kännt mig så himla pepp, det är så mycket som borde göras (inte bara läxor) och så mycket som inte borde göras.
Ibland så kommer man till stunder i livet då allt känns som ett totallt mörker och kaos, ibland till stunder då det känns som att man far runt på rosa moln, ibland känns allt bara helt åt pipsvängen att man febrar ner hela stället med sin oro, ibland känns allt som ett dimmigt töcken - varken svart eller vitt och ibland känns det som att man verkligen har trasslat in sig i sitt eget nät och inte ser en rimlig väg ut.
Det är i den sistnämnda kategorin jag befinner mig i just nu.
"Vad i hela friden håller jag på med?" Känner jag, jag måste hålla mina känslor i styr annars kommer jag att tappa de helt. Detta är precis helt fel tidpunkt för ett virrarv av hjärtekänslor från en tonåring, way not right! Jag hade bestämt mig för ett bra tag sen att inte börja få känslor för någon, inte låta någon komma för nära och förgylla min tillvaro med sin charm och underbara leende. Jag hade ju till och med kommit på en plan hur jag skulle lösa allting! Tror du inte att en liten pojke tar sig in genom min ogenomträngliga mur i alla fall? Det är helt sjukt.
Nu måste jag berätta min plan för personen i fråga, men hur i hela vida världen ska jag kunna förklara det? Han kommer aldrig orka vänta så himla länge, det kommer bara inte att gå.
Allt kommer att sluta med att han tror att jag är dum i hela huvudet, han kommer att sluta ta mig på allvar, han kommer bry sig om mig lika mycket och värst av allt, han kommer tro att jag ljuger för honom.
Att jag ljuger för att jag inte har några känslor.
Åh, jag har lust att kasta alla nersmutsade känslor och oroligheter i bermuda triangeln, aldrig se de igen och inte veta vart de tar vägen.
Inte nog med det där lilla problemet, NOprovet gick åt pipsvängen om någon undrade - okej, jag blev inte underkänt precis men jag blev besviken på mig själv.
Några av mina underbara vänner har dragit tills sig trubbel som jag inte vet hur man riktigt kan lösa (pågrund av en person som har lite svårt att... glömma.)
Jag har fortfarande problem med den förjordade låttexten som aldrig kommer att fastna, och jag börjar nästan ligga efter med läxorna. :(
Ja, just det. Jag kan inte träna för att jag har ont i halsen.
I'm feeling blue.
sömndrucken comment...
Vi satt och kollade lite på pixbox och skrattade åt hur vissa såg ut och hur de gjorde bort sig.
Så kom vi till en knubbig och storväxt norrbottning, av den fakta vi fått av personen i fråga vet vi att han tillhör "raggar-gruppen", kör epa (och vanlig bil?), super och bastar sedan efter alkoholintaget. Inga namn nämnda, jag tror inte att det är någon som vet vem vi snackar om så kom inte ens med någon gissning.
Efter ett tag hade Jossan suttit tyst ett tag, man hörde bara hennes andetag:
Jennifer: "Okej, vad tänker du på?"
Josefina: "Hehhehehehe, men ja, jag satt och fundera på en grej..."
Jennifer: "Okej? på vad då?"
Josefina: "Tänk honom... Sitta och fisa i bastun!"
Jennifer: "Ahhahahha, jag dör! :'D"
Josefina: "Jaa, man ser bara hur rumpan dallrar och alla måste ta skydd..."
Jennifer: "Jaa, du har rätt, fy vad det ska lukta! Hahahha....."
Det är sånt min kompis sitter och funderar på när det är dags för läggdags.
sammanfattning av min skoldag.
Vi startade upp dagen med lite idrott. Det var inte vilken idrott som helst, vi red på enhörningar och hoppade över regnbågen! Heh nä, där överdrev jag allt, vi körde boxning. Det var ganska kult, och i slutet så var man både trött i benen och armarna, belive it or not (-skämt/åsido... jag är lite trött).
Sedan rullade dagen på med nästa stopp i HK-salen med Katrin. Jag var med Jossan och gjorde den snyggast och best-tasting ost-och-skinkpajen i hela klassen. Katrin var grymt imponerad.
Så fortsatte vi med Musik-MiA (heheh, skämt/åsido), där vi fick lite musik-historia-fakta om bluesen, som förresten är basen till alla musikstilar förutom klassisk musik såsom opera och mozart och det. Det som bluesen är stammen till kallas "afro", om någon vänlig själ var intresserad? Vi fortsatte i alla fall med våran låt och fick lite nya ackord liksom ny musik till låtarna våra. (i min grupp var då jag, Jossan, Hanna och Linnea) Det slutade med att våran låt blev rena rama countrydängan som kommer att slå igenom stort... Typ.
Resten är ointressant basics som inte är minnesvärt (Portfolio-instopp och Spanska).
Nu sitter jag och gör precis det jag inte borde; skriver blogg.
Jag ska ta tag i läxorna nu, enda dagen man är all free från träning och den dagen ska man spendera vid ännu mera skola... -tjoho! :)
Jag får se om jag hinner med något snabbinlägg senare om lite musiK, så håll ögonen öppna om ni är intresserade.
seyall'
du och jag, jossan! :)
Dagen började med NO-prov, jag vet att jag har ett fel. Jag har inget mer att säga om den saken.
Efter lunch så var det då en liten träff med kören igen, vi lyssnade på några låtar som skulle vara med och sjöng en (minns inte vilken). Så var det då dags för the Ark - Calleth you, Cometh I och MiA(musiklärare) frågade om det var någon som var intresserad av solo på den i verserna, hon behövde två stycken flickor.
Genast räckte Matilda och Elin Nilsson upp händerna och log förföriskt, de fick börja att sjunga. De sjöng sin truddelutt och jag blev genast mer nervös... Först trodde jag att Matilda och Elin skulle få låten, men hon fortsatte att fråga om någon annan ville sjunga för att se om någon annan kunde göra den bättre.
Då sträckte jag och Jossan på oss och vinkade lite glatt, vi fick gå fram och ställa oss vid pianot för att sjunga ut.
Jag var så nervös och stod bara i väntan på att benen skulle ge vika och att jag skulle ramla ihop i en hoppande och ryckig klump på marken.
Jag och Jossan sjunger en mening var i verserna och svarar varandra liksom, like this:
Jennifer: "And I know we were both too young way back when we had our thing"
Josefina: "And you're not the one that I think of every time that the telephone rings"
Je: "And I know that what we had would not be called love by the ones who know"
Jo: "And I know it's been many years and a hundred love-affairs ago"
Båda: "I know all that so well but I also do know this:"
Jag hade kommit till hälften av min andra rad (det understrukna) då MiA plötsligt slutar klinka på pianot och råstirrar på mig.
Jag blev kanonrädd och kände bara hur hjärtat sjönk i bröstet. "Nu kommer det" tänkte jag "Nu får jag gå och sätta mig för att hon tycker att jag sjunger falskt eller liknande och förstör hela låten..."
Men icke sa nicke, nu citerar jag henne ordagrant:
MiA: "Vänta lite och ursäkta om jag avbröt mitt i sången, men jag måste bara säga en sak..."
Jag höll andan och hon tog satts och sa sedan med ett stort och imponerat léende:
"Faan vad bra du sjunger! Jag blir alldeles... tokig! Jag har ju till och med gåshud, heelt craaazy!"
Jag spärrade upp ögonen och blev helt chockad! Drömde jag det där? Nej, det gjorde jag inte, MiA satt lika imponerad och glad fortfarande. Jag kollade bak för att se hur de andra i kören reagerade, och till min feta förvåning satt alla och gapade! Haha, jag höll på att smälla av! Själv tyckte jag att jag sjöng jättetunt och skakigt pågrund av min nervositet, men det räckte tydligen.
Okej, nu kanske ni tycker att jag överdriver och börjar fundera på om det inte är lite att ta i, vad är det för grej med att hon sa så? Hon kanske säger det till alla?
Det är just det hon inte gör. Våran musiklärare MiA är verkligen inte den som stoppar mitt i en låt för att ge beröm, way not! Så det är liksom en heder det där, och jag kommer nog inte kunna tänka på något annat ett tag framöver.
När jag och Jossan kom in på texten vi sjunger tillsammans så kändes det verkligen som en stormvind, vi rockade verkligen fett Josefina!
Inte nog med allt det där, i varje refräng kommer det alltid ett solo. Eller egentligen är det en som ska "pratsjunga" och säga: "I know it doesn't make sense, but still..."
Helt plötsligt så kom Mia på: "Nja, alltså jag tror att du Jennifer får sjunga det själv."
Jag: "Va?! Okej, men ska jag liksom sjunga eller säga det?"
M: "hmm, det blir nog bäst om du liksom säger det. Låt kaxig, det är en kaxig sång. Det är väl inget problem, du är väl ganska kaxig va?"
J: "ehh... Nej, inte direkt, haha."
Så nu har jag verkligen ställt till det för mig, nu ska jag klara av att sjunga en sång som jag alltid tappar bort texten till, för ca tusen pers. Från att ha sjungit det för Jossan till att uppträda i stora salen i Kulturens hus.
Vi ska alltså sjunga i Kulturens Hus den 25 februari och det är gratis inträde. Observera att det är i stora salen.
Nu kanske ni undrar hur det gick för Matilda och Elin. Jo, Matilda blev typ helt kanonsur på mig för att jag och jossan fick den. Jag fick en mörk blick av den annars så rara flickan och jag höll på att fullkomligt skita knäck. Jag var på väg att springa fram till henne för att böna och be om att hon kunde få den, men i sista sekunden så ändrade jag mig.
Hon fick i alla fall sjunga Hope Joanna (det är typ en afrikansk låt) med Emma Ö och någon till. Hon var fortfarande ryckandes sur på mig... :(
Mitt och Jossans mål var att ta MiA med storm.
Och Jossan det gjorde vi,
Vi tog MiA och kören med i en stor, sjungande orkan.
Du är bra, jag är bra och tillsammans är vi bäst.
årets första semla: completed.
Just nu sitter jag och smaskar på årets första semla, belive it or not!
Jag har alltid tyckt att man nöter ut den om man börjar för tidigt samt äter för många, men så igår så ställde sig mor min i köket och snörde ihop trettio stycken semlor (alltså endast brödet inte grädden och det), hon är allt duktig hon.
Nå, tror ni inte att jag faller för grupptrycket och tar mig en nu ikväll, jomen visst! Den smakade i alla fall ofantligt gott och jag fick världens livet-kick!
En livet-kick är när man helt plötsligt tror att allt är möjligt, att det inte är så komplicerat och jobbigt som man kanske tror. Just nu syftar jag mest på mitt NO-prov (som jag imorgon på Marias lektion kommer att sitta och knåpa med) och mitt och Jossans solo inför nästan tusen pers (om det nu blir så). Då fick jag en känsla av att: "lilla Jennifer, vad kan gå fel? Det värsta med provet är att du inte får godkänt och det kommer inte att hända, det värsta med sången är folk kommer att skratta och tycka att du suger, men det är väl ändå inte hela världen?! Kör bara på och tänk inte så mycket på vad alla andra tycker och tänker för en gångs skull! GO, GO, GO!"
Ja, ni ser vad mycket som händer när man äter en semla 30 dagar för tidigt...
Jag har tagit reda på att semmeldagen, eller fettisdagen som vissa föredrar att kalla dagen, infaller 24 dagar efter Februaris början (24 februari för er med förståelsesvårigheter). Då kommer nog ett recept på våra delicious semlor, ifall att det inte är någon nu som är i akut behov av semmeldeg? skicka en comment.
Nu lite bilder från min njuuuutning:
TEMLOR
Min var lagomt het.
Nog är vi tuffa alltid, du och jag hottie.
HAHAH: Jag hittade just en bild på... en rumpa! HAHHA, jag dör!
Observera att det är midjehöga jeans och att bilden togs när jag plockade ner mitt julpimp.
Amagad, nu är jag trött.
Klockan är 20:10 och jag ska nog ställa in mitt mål på mig säng.
Godnatt.
heyy hoow.
Heh, min gulliga tomteluva. All done by myself.
den här killen vet hur man posar...
amagad, jacob black! <3
jag får hjärtstillestånd alltså! :'D <3
allright, dags att samla mig och gå ner och äta. Det här går bara inte, han är så nedrans snygg.
jag dör.
hej då.
snabbt
Igår sov jag och Kristin över hos Carro. Vi hade så sjukt himla roligt och var övertrötta, det säger nog allt?
Vi somnade nog några timmar försent och vaknade för tidigt för nu känner jag mig helkonstig, ehe! -.-'
Jag laddar upp några bilder från lite alltmöjligt senare... Tror jag.
tjingelinG,
Chao LinG!
-nitton flemti flem och flutti.
"tillsammans är vi bäst!"
Efter skolan tillbringade jag tiden med denna underbart tokiga människa, Jossan.
Vi hade träff med skolkören idag, kören som den 25 februari ska till Kulturens hus och uppträda tillsammans med en massa andra skolkörer (med gratis inträde för alla).
Vi kikade på vilka låtar som skulle vara med och vart solona skulle klämmas in.
En av låtarna är Callet you, Cometh I - The Ark och där ska det vara solo på verserna, det ska vara solo på Go Joanna-låten. På måndag är det provsjungning för vilka som ska få sjunga solona.
Jag och Jossan gick raskt hem till Jossan och körde järnet, vi peppade varandra och byggde upp bilder i fantasin hur fantastiska vi skulle vara och hur himla bra allt kommer bli.
En liten hake är att jag inte kan låten, verserna är väldigt lika och börjar alla på samma sätt, det går bara inte utan text och en Jossan, shitt.
Så nu till alla därute, bla a Matilda, Stina och Elin (?), som tror att ni kan slå mig och jossan:
Glöm er dröm, när jag och jossan burnar på så glöder det riktigt och inget kan stoppa oss, inte ens en låttext som jag inte kan. Tänk på det.
Här är i alla fall låten:
Nu JosefinaK,
nu tar vi det här.
för tillsammans är vi bäst!
it made my day!
När min klocka ringde sitt gamla, utnötta och irriterande pip i morse hade jag verkligen 0,00% livsglädje. Jag var ytterst, ytterst nära på att vara "sjuk", vilket verkligen inte är jag.
Jag gick upp och kände att halsen var ett öppet rivsår (som fick plåstras om med halstabletter under dagen) och mina axlar var stenhårda och spända efter att jag har burit bagen, så därför var jag tvungen att skippa träningen idag.
När jag kom till skolan och öppnade upp med spaniens förbaskat tråkiga historia var jag himla nära på att somna, det kändes som om alla hade ögonen på mig och kollade så att jag inte skulle tuppa av...
Sedan hade vi filmtime! Vi fortsatte med Svennefilmen och det gjorde verkligen min dag!
Vi har så nedrans kul på Svennelektionerna, man längtar typ till början av lektionen och går och gruvar sig för att den ska ta slut. Det finns inte en enda filmning som man inte håller på att dö av skratt, och idag var verkligen inget undantag!
Haha, jag kommer inte ens ihåg allt som jag skrattade åt.
Jag kommer i alla fall ihåg när Emil skulle åka spark baklänges och göra moonwalk samtidigt (haha, jag gråter av skratt just nu!). Stel som en pinne skulle han försöka böja på benen, men det gick inte så då böjde han ryggen som en puckelrygg och benen fick bara följa efter, (det såg ungefär ut som att han galopperade bakåt och hoppade som han brukar göra när han springer). DET SÅG HELT SJUKT UT! :'D
Sedan skulle Ewe spela Sonya och fick gå omkring med slöja och såg ut som någon himla bandit.
Vi får heller inte glömma Wille som inte gillar målbrottet och puberteten. Han skulle ju då vara gift/sambo med Ewe och han var helt tokig, (i alla fall hans röst...) -tjing!(y)
Jag såg också manuset till teatern, de var HELT seriösa! De hade skrivit upp allt som de skulle säga och tagit med allting och... Usch vad jobbigt det såg ut. Våran plan är så mycket bättre, våran röda tråd är mitt manus och sedan hittar vi på repliker och scener eftersom.
Idag kom vi också på att det inte kommer att funka att få våran film seriös. Det går bara inte, så därför blir det en parodi på det hela.
(Carina, om du läser det här så ska du veta att vi ändå har lagt ner all våran tid och engagemang som vi har och kan! Vi gick till och med över en halvtimme idag för att fortsätta spela in. Förstår du hur kul vi har då?! )
En till grej som gjorde min dag var Jossan. Jag älskar henne. :)
Skriver mer om min och hennes lilla stund på ett tag, se ovan...
svenneboken.
Jaa, hej då!
jag är kär.
Man kan inte gå omkring och se så förbaskat bra ut, fattar han inte det?
Det kan ju kosta livet på människor med svaga hjärtan och flera tusen kommer ju att få hjärtsnurrp!
Och nu är det för sent. Tusan också!
Att jag skulle se den förbaskade Twilight och då träffa på han? Det är inte rättvist!
Om man bara kunde spola tillbaka tiden och sudda ut han!
Då skulle jag slippa ha honom på näthinnan hela tiden, slippa att febrilt leta anledningar till att sluta tänka på honom och slippa att sitta och dreggla över bilder och videor av en person(?!)...
Du ska heller inte tro att det hjälper att veta att han bara är två år äldre än mig...
Jag är fast.
el favorito!
jag dööööör! :')<3<3<3<3<3<3
Williiiie stod för dagens.
Vi höll på med filmningen av Svenne. Wille hade nätt och jämt klarat av att köra en scen framför kameran, utan att skratta. Som vissa pojkar i den åldern så kan ju rösten leva sitt eget liv och Wille var ett levande exempel i den scenen. I vart tredje ord så gick det upp i falsett!
Vi hade just spelat klart scenen då Wille helt plöstligt utbrister (helt oförberedd på att någon skulle säga något):
"piiip vad jag hatar puberteten!"
Han såg helt gravallvarlig ut, irriterad och svinsur ut.
Jag, Ewe och Emil höll på att avlida, och Wille stod där och blängde surt på oss och fattade zzzeroo.
haha, det är himla kul att spela in film på skolan, och vi har just nu 97% feltagningar (som sedan ska bli extramaterial) och 3% "tagningar" som vi är någorlunda nöjda med.
Just nu sitter jag på Robins nydator, som han fick i födelsedagspresent, och provbloggar. Om den här texten syns så har allt gått vägen;)
ska äta, tching.
movielession, grümt kul!
På skolan håller typ en tredjedel av min klass på med ett filmprojekt. Jag ingår i den gruppen tillsammans med Dennis, Emil, Wille och Ewe. Idag var tyvärr Ewe i fiket och hårdjobbade, så då blev det för mig och pojkarna att köra på utan henne.
Våran film är baserad på boken Svenne, det kan ju vara bra att veta.
Vi skulle gå ut och filma en knivhuggning den här dagen.
I rollerna:
Svenne: Emil
Invandrare 1: Dennis
Invandrare 2: Jennifer
Invandrare 3: Wille (som sedan drog sig ur pågrund av för mycket skrattsalvor)
Först och främst skulle vi fixa alla grejor. Stafli, kniv, jackor, kameran, osv.
Emil skulle fixa kniven och tror ni inte att han gick och gjorde en på slöjden(?), händiga guuube. När sedan Dennis fick syn på kniven så upplevde han att "egget" var för vasst och knipsade av den, gaah pucko! Jag höll på att dö av skratt.
Sedan ställde Wille upp staffliet inomhus och tänkte börja filma där, eh? jag höll på att dö av skratt.
När vi tillslut kom ut, efter att
Dennis påvägen dit (han höll i lilla kameran): "Eh, asså det är pinsamt och gå med den här! Emil, du får ta den..."
Haha, han typ viskade det till oss, amagad! :D Jag höll på att dö av skratt.
När vi väl kom framför matsalen så skulle vi just till att filma då 9b kom förbi och ställde sig på ett led utanför matsalen i väntan på mat. Jag såg hur blodet steg upp till huvudet på de stackars grabbarna, så då gick jag med på att gå till ett annat ställe för att slippa se killarna så nervösa och 'bortgjorda'. Jag höll på att dö av skratt inom mig.
När allt var på sin plats och jag skulle säga det gylleneordet: ACTION! Så rullade vi på.
Det enda dåliga var att de var så ovana att stå framför kameran. Det blev nog inte en enda inspelad film utan misstag, skrattsalvor eller allmänt kaos.
Jag höll på att dö av skratt, för att Wille höll på att avlida av skratt när Dennis var så himlarns bra på att spela invandrare. Hahah! Efter flera omtagningar så beslutade vi att Wille inte fick vara med. Han var för kass på att hålla masken helt enkelt. Han skulle få filma istället, även om man hör fnissningar här och var...
Kort sagt kan jag säga att det var det roligaste med hela dagen, dra på trissor så jag skrattade!
Det kanske inte låter så kul nu, man måste liksom ha varit med och upplevt det för att förstå, hahah!
Sedan kan jag också säga att killar nog är känsligare för att göra bort sig än tjejer, WAY TO SCARED! Kanske man inte kan tro, men liksom vem kunde tro att jag kunde skratta så mycket med dem?
Jaa, våran film kommer nog kamma hem minst sju Oscar och in the end kommer filmen att bli: "kanonbra!"
The end
some shitttttt
Spanska är något underbart. (Fast inte juste nu när vi måste rita våra rum och skriva in möbler and such.... gaah, jag har valt språket spanska, inte en extra bildlektion?!)
Nåväl.
Jag har, för ett litet tag sen, gått igenom HLR. Imorgon har vi Hjärt- och Lungräddning på skolan och jag längtar som ett djur. Det är så förbaskat roligt med allt man kan lära sig som kretsar kring sjukhus och livräddning! :)
Pappa brukar hålla kurser iom hans jobb (fd. ambulansman och nu anställd på räddningstjänsten as 'brandman'). Han brukar hålla för anställda inom landstinget, kommunen eller sånt shitt. Jag har varit med på en kurs och det var grümt intressant!
Idag hade pappa i alla fall tagit med sig en "Little Anne" som jag fick köra hårt på, hahaha! (Little Anne är namnet på själva dockan man övar på, 'little' kommer från att det bara är en överkropp). Så nu är det bara komma till mig om ni vill veta hur man gör, för jag berättar det gjärna och kan det galant. -ooh, min skolsköterska som ska lära oss HLR imorgon kommer att bli grymt imponerad av mig...
Ska dra igenom glosorna en sista gång, jag är himlarns nervös över hur det kommer att gå imorgon...
Tjabba!
priset är kommet!
Idag kom priset.
Jag hade innerligt hoppats på en hundring, eftersom att jag då kunde dra på stan och spendera lite. Tyvärr blev det ingen hundrig, utan två stycken dubbel-trisslotter.
Jag vann femtio kronor på den ena, det var väl okej? :)
Ska dra på träning nu.
PS. Jag och Jossan var riktiga fräsare i vattnet idag. Vi var kanoners på att simma, och Marianne var imponerad av våra "bentag". (jag har zero armmuskler, så jag fick bara använda mig av benen).
HEJ.
en av mina djupaste funderingar
Jag kom just på mig själv att tänka på en grej:
"Hur i hela friden kommer man på att göra bränsle (till t ex. bilar) av bakteriers pruttar?"
Kalla det övertröttism.
God natt.
Parodi på Womanizer
Haha, de kan inte ha mycket till liv!
Dagens:
Carl: "Jadu, när man har en kemibok då får man fart på livet :)"
the man with tha flow'
Idag gör han det.
Barack Obama svär presidenteden i USA, och drar därefter på sig titeln som President.
Nu har denne man mer makt än jag kan förstå. Han är som den översta av de översta i skolorna t ex, han måste kunna allt i allting, bättre än någon annan. Han måste också kunna vara en hejjare på att "redovisa" och på att läsa böcker.
gush he's cool.
07:36
Nämen jag skulle som snabbast stoppa in Angels and Demons by Dan Brown, en ljudbok på engelska, i min multimedia spelare. Kanske att jag blir lite smartare på engelska nu, för det finns vissa svåra ord där.
Jaoo, nu ska jag väl börja bege mig.
Jag startar dagen med ett physpass med Erik, och han blir inte lycklig om man kommer försent.
Jag och Hanna müser med min multimedia en sommarnatt -08(för länge sedan)
Seyaa.
bättre version majaag!
Så jag kände mig skyldig till att hitta något liiite bättre iaf.
Bara till dig maja, lyssna och njut.
yo, brothaa! ;)
Idrottsgalan
Just nu känner jag mig lite putt och avundsjuk på min galanta mor. Just nu sitter hon och jäser i en stilren stol i globen. Hon är, för andra året i rad, på idrottsgalan och härjar. Utan mig.
Jag försökte få henne att dela på sin biljett så att jag också kunde följa, men nope. Det var hennes "kunder" som bjöd med henne och en biljett kostar liksom 1000 - 2000 eller något, jag kanske hade drömt det men jag vet att det var en ruggigt hög summa.
Jag citerar väl min kära vän Askungen:
"Jaja, vad är väl en kväll på idrottsgalan? Den kan ju vara alldeles tråkig och jobbig... och tråkig och alldeles, alldeles... Underbar."
Bara så att du vet mamma; tomten ser allt! Tro inte att du slipper undan med det här! Stygga barn får inga julklappar, det vet du väl?! Så passa dig riktigt noga!
Tyvärr så hade det skett ett stort, stort misstag som ingen kunnat förhindra: De råkade sudda bort mig från första priset i "Guldbollen". Hur i hela friden lyckas de? Allt var maxat och klart in i minsta detalj, och så råkade Gustav Wasa slinka förbi och träffa det värdefulla papperet med staven, sexton gånger, så kvar blev... fiskmat. Tack för den!
Så gick det med min karriär.
Adjöss!
bilderrrrr.
Min dator mår bättre och idag kunde jag äntligen ladda upp en bild. Fantastiskt. :')
Här nedan följer lite bilder och updates.
Farmors begraving.
(läs inlägg "Begravning".)
Jag är en grym korsordslösare
(se inlägg "I am the champion", eller nå')
Jag hittade på ett eget recept som smakade vaniljgröt.
Safta på bälinge med Maja.
(se inlägg "bälingetrip")
Jag har haft en skoterhelg med bror och far.
(se "kort och tråkig update" och något inlägg ovanför)
GRATTIS BROE'
Min lillebror Robin fyller 12 år idag, så grattis till storkillen.
Min moster fyller också år. 30 vintrar är inte illa. ;)
me n' broe'.
snabbafakta
Duktig på bananplättar som jag är, rushade jag snabbt hem slog på plattan och gjorde några laggar. Nu är jag mätt och belåten och lyssnar på lite musikkk. :)
Om någon undrar så åt jag småplättar till frukost också, mamma skulle försöka göra en pannkakstårta men misslyckades och hällde bara upp ljumna köpes-plättar, med grädde och sylt. Det funkade det också! (y)
Jag har egentligen matte och NO på schemat, men vad gör jag istället? Jo, slår på datorn och skriver ett epa blogginlägg som egentligen inte är intressant alls för omvärlden. - Men det är... Det är sånt som händer... (citat från Björn G).
Nu ska jag snabbt ladda in lite engelska ljudböcker, fortsätta med läxorna och sedan dra mig till träningen. ;)
Ha det gott.
Slå det om du kan?
Jag blev just klar med mina chokladbollar.
Nu inser jag att jag är helt fantastisk.
69 chokladbollar är inte att leka med kan jag tala om.
Nu kommer det väl säkert någon ruggig rekordhållare som Clara eller Maja och skryter med att de har gjort det dubbla.
Screw you, jag har gjort 69 stycken. Ensam.
Nu kanske du börjar fundera på, vad i hela friden jag ska ha dessa sextionio stycken negerbollar till?
Jo, en tredjedel ska gå till min broders kalas - eftersom att jag har ätit upp 90% av de han har gjort. -.-'
Sedan kommer ju min underbara vän Carolin Fredriksson hem från Thai idag; Gissa om jag har längtat som en hund? I alla falls så ska jag och Jossan välkomna henne... Kallt. Haha, nä men jag har gjort de där förbaskade chokladbollarna som vi ska ge henne. Sedan vet jag inte.
Jag blir tokig, jag vill bara träffa henne nu! JAG HAR SAKNAT HENNE SOM BARA DEN! :'(
Snipp, snapp, slut, varulvstjut!
ett gott skratt maby? :)
Sök efter Benjamin klipp från morgonsoffan, på Youtube. Eller endast på Morgonsoffan.
HAN ÄR FÖR SKÖÖÖN DEN SNUBBEN ALLTSÅ!
Benjamin testar karate
Benjamin kör Segway. fullfart.
Nils har chans på 1 miljon. Typ.
Howdy!
ordinary shit
Jag har just tagit ett break med läxorna, där jag just skrivit klart om konflikten mellan Israel och Palestina. Om någon frågar efter min åsikt så tycker jag att allt börjar gå överstyr. Kan de bara inte acceptera och leva i harmoni med varandra? Jag tror på ett fredligt Israel med en bästa kompis som heter Palestina. Det är inte olagligt att vara optimistisk.
Min dator mår lite bättre idag. Jag hann till och med att kolla Jossans och Majas blogg lite snabbt, tills den började lagga och få feber igen. Lille dator, vad ska jag hitta på med dig? :(
På Majas blogg fick jag reda på att min gulleplutt hade blivit berörd av min blogg. Det var roligt att
Jossan hade Twilight-feber och yrade om en massa emotions 'bout uppenbarelseboken. Haha, jag skojjar, men Meyer-böckerna är typ bibeln för henne.
Apropå bibeln. I den heliga boken, som är skriven av hyllade människor som på något sätt mött eller fått en uppenbarelse av Jesus/Gud och som berättar hela historien om vad som hände, står det tydligen jätte mycket om konflikten i Gaza. Det står klart och tydligt att Jesus synpunkter på det hela är att araberna inte har något i Israel att göra. Då vet du det också.
Wow, mama ringde nyss och sa att Dan Browns Änglar och Demoner fanns för endast 39:- på Maxi. Hon köpte den till mig:))))
Nu har jag huset heeelt och hååållet för mig själv. Jag ska leta upp mina sångpapper och kanske sjunga en truddilutt, jag har tyvärr slarvat bort dem när jag rensade och gjorde en extreme-room-makeover.
Lite senare skulle Maja komma förbi innan träningen. Innan dess måste jag hinna räkna tio uppg. minst i matteboken, kolla igenom lite i NO:n, sjunga en truddilutt, kanske läsa ett kapitell eller två och hitta mina sångpapper.
Vad väntar du på pucko? Sätt igång!
Lev och må!
I AM THE CHAMPION!
AMAGAD, MÅSTE SES!
Gör såhär:
1. Leta upp lördagens Kurirenblaska, den 17/1 -09.
2. Slå upp sida 25, där alla korsord befinner sig.
3. Kolla längst ner i vänstra hörnet och läs namnet på den feminima vinnaren i barnkrysset...
Jag undrar om jag är kändisstämplad nu? :D
Jag har bild, men det går inte att ladda upp för tillfället pågrund av min SKITDATOR!
BYEEE! :D
Jättekort och tråkig update...
Fredag:
Skola. Basket. Stina.
Hos Stinafina så hade vi fett mys och såg på en jättehemsk och läskig film som hette "the Messenger". Jag såg väl ca
Lördag:
Skotertur med papi och Robin. Först turades jag och Robin om att tolka på bobben, vilket medförde två blåa och uppsvullda knän. Sedan drog vi till Statiol med skotervagnen.
Äta på Exotic för att fira Robin och sedan snabbt dra till Maja för Girls Evening med Maja, Jossan och Ida. När Jossan skulle gå dit så följde en stor och kraftigt byggd man med en hund efter henne hem till Maja, när hon sedan hysteriskt förklarade att vi måste låsa alla dörrar snabbt och stänga alla fönster för att gubben hade gått bakom någon snödriva bakom huset höll jag rent ut sagt på att skita knäck. För att lugna oss så såg vi på "Försoning" som Ida hade med sig och tjillade på så.
Just nu sitter jag och gläfser över Jacob Blackbilderna som jag fick av Ida, irriterar mig över att min längre version försvann spårlöst och funderar på att gå och lägga mig.
Det blir som så att jag ska fortsätta med Dan Browns bok DaVinci Koden.
GODN NATTN
DÖDÖDÖ!!!
JAG BLIR GALEN!
JAG HADE SKRIVIT VÄRLDENS UPDATE OCH NU FÖRSVANN ALLT PÅGRUND AV MIN CP DATOR SOM JAG HATAR ÖVERALLT ANNAT PÅ JORDEN!
DÖ, DÖ, DÖ, DÖÖÖÖ!
DEN SKA SKJUTAS!
Begravning
Hej
Jag tänkte ta mig en berättarstund, och dela med mig lite av min gårdag. Dagen då min farmors begravning ägde rum.
Det första som hände var angående min klädsel. Mamma tyckte att jag skulle ha något bäcksvart och tragiskt, men det var något inom mig som sa: "Äh, men kom igen! Inte ska du vara så schvart på min begravning. Du hittar något tjusigare!"
Det var som om farmor sa det till mig, i mina tankar.
Nu kanske du tycker att det verkar jätte läskigt och att jag verkar aningen psyko, men nej. Det kändes helt naturligt, jag kände mig inte rädd, jag kände mig inte konstig, det var inte så att jag slog mig ner på knä och bad att hon skulle komma tillbaka och det var heller inte så att jag satte mig ner och började storböla. Hon kändes pigg och frisk på något sätt.
Jag lyssnade lite till rösten och tog min svart/vita klänning från GinaTricot - samma tröja som jag och Hanna hade på julfesten. Till det hade jag gråa tights. Inte helt svart, men ändå något man kunde ha på sig på en begravning.
Väl utanför kyrkan började en krypande känsla av nervositet ta plats. Så plötsligt när jag stod där och huttrade som mest (pågrund av de 26 minusgraderna) så blev jag varm inombords. Det kändes som om någon gav mig en liten knuff, och berättade för mig att jag skulle klara av detta. Att det inte var någon match för mig.
Där också farmors röst.
Vi gick in till kyrkan och väntade på att alla skulle komma, så att vi kunde gå in och sätta oss.
När jag kollade mig i spegeln efter att jag hängt av mig jackan hörde jag hennes röst igen:
"Oh, så tjuusigt! Varför har du klätt upp dig så där käckt för det här lilla? Du är rolig du."
Jag fann mig själv med ett léende på läpparna. Hon verkade så glad, jag kunde se henne framför mig med hennes glittrande ögon hon får när och skrattar.
Det var länge sedan jag såg henne le sådär.
När vi tagit plats i kyrkan satt jag på samma bänk som på Emils begravning.
Kistan såg nästan likadan ut som Emils, men jag tror att den här var kortare. Hon var liten och käck min farmor.
När orgeln började sprida ut sin musik över kyrksalen så blev jag plötsligt jätte allvarlig. Det kändes som om det var då jag fattade att hon verkligen var borta. Jag skulle aldrig mer få se min tuffa farmor igen. Aldrig mer.
När jag satt och försökte hålla in tårarna som mest, pågrund ut av prästens fina tal, så började lukten av våfflor sprida sig runtomkring mig.
Min farmors våfflor.
Något sådant hade jag heller inte tänkt på, att jag aldrig mer kommer kunna känna smaken av världens godaste våfflor.
Jag kommer aldrig mer få vara med och göra de, aldrig mer se henne stå djupt koncentrerad över våffeljärnet, aldrig mer få se hennes oroliga blick när jag skulle sköta våffeljärnet själv. Hon kommer aldrig mer oroa sig över att jag ska bränna mig, eller klämma mina små pianofingrar något mer.
Då kunde jag inte hålla tårarna inne. Sakta, sakta rann de nerför mina kinder och sammanbitna käkar.
Jag visste att om jag väl erkände för mig själv att jag grät så skulle jag inte kunna stoppa det. Det går bara inte.
Istället började jag att le. Jag satt där och småskrattade för mig själv och egentligen vet jag inte varför. Min farmor hade liksom dött, jag satt i kyrkan på hennes begravning och jag... var lycklig?! Hur kunde det hänga ihop liksom?
Det kände som att hon skrattade med mig. Vi satt där och fnissade tillsammans, och jag vet att hon tyckte att alla som satt och grät var kinkiga.
Våffellukten kom i vågor, ibland mer och ibland avtog det helt.
När vi kom till den tidpunkten då man skulle lämna sin blomma, kanske säga några ord och ta ett sista farväl så förstod jag varför jag var så lycklig. Mitt i massan av alla gråtande kusiner så stod jag och log.
Varför jag var lycklig var ju såklart för att hon var lycklig. Jag kände det ändå in i hjärteroten. Min tuffa farmor, som har varit långt bortom lycka det senaste halvåret, var tillfredställd, glad och nöjd.
Det kändes på något sätt jätte skönt att ha sagt ett sista farväl. Det känns skönt att hon kan släppa allt som har med jordelivet att göra och bara få vara fri och lycklig nu, att hon slipper smärtan och oron över allting.
Innerst inne vet jag att hon aldrig kommer att glömma oss - såsom vi aldrig kommer att kunna glömma henne - hon kommer heller aldrig att riktigt kunna släppa oss ur sikte heller. För nu har jag fått en skyddsängel. Hon kommer att vaka över oss som blev kvar, och försöka hjälpa oss när vi har det svårt.
Min farmor var en underbar person.
Hon vet hur det känns när man har det tungt och svårt. Hon vet hur det känns när man kämpar riktigt hårt.
Jag är så innerligt stolt och lycklig över att ha haft henne som farmor, och att hon visste vem jag var.
Vila i frid Elisabeth Nilsson,
min älskade farmor och skyddsängel.
FEDT COPYRIGHT
One of the creators, Josse Ryder, påpekade att det var fett mycket copyright över denna.
Alltså: "rör och ni dör!"
Hoho, där lät jag kool med k, fast det är sant.
De två übersöta sockertopparna Josse Ryder och Clara Auland står alltså bakom text och musik.
Jag vill också påpeka att det inte finns en enda plutt i hela vida världen som sjunger den bättre än José n' Clora, get it?!
Så alltså, jag hoppas att ni förstår att detta är ytterst speciellt för mig. Jag värderar det mycket högt. Att just jag fick låttexten, till just min blogg. Underbart.
Så nu, läs och njut:
Vers 1: Haven är djupa
Husen är röda
Bina bor i kupa
och hästar kan också föda
Refr: Tony, Tony, Tony
han är en liten ponny
Han föddes i ett stall
Han är så himla ball
Vers 2: Han galopperar över ängen
Han äter gärna gräs
och självaste refrängen
den kommer med ett fräs
Refr: Åh Tony, Tony, Tony
han är en liten ponny
Han föddes i ett stall
Han är så himla ball
Höjning: Hans far jobbar på trav,
och därför har han stora krav
på stackars lilla Tony
Han är en stressad ponnyyyy
Härligt helt enkelt.
Så mycket känslor om ponnyn Tony. :')
jag är en stressad ponnyyyy
NEDRANS BANANER!
Mitt hår håller sakta men säkert på att utvecklas.
Digiutvecklas till ett nedrans affro.
Vad gör man?
Jag känner mig 100% hjälplös.
Det får bara inte sluta såhär, jag vill inte bli lillasyster till bröderna fluff.
skona mig!
I wanna be a rockstar!
Tjennaaah! :D
Nu är det så att på den senaste tiden tycker jag att det har varit ett väldans prat om min sång (bla. a. Maja, Jossan och Majas syrra).
Nu har jag tagit deras ord på allvar, och faktiskt börjat sjunga igen.
Belive it or not, men de senaste tre - fyra månaderna så har jag nästan helt slutat sjunga. Jag kände inte "glädjen" lika mycket något mer, och jag kan tala om att det inte kändes gott. :(
Sedan betyget i Musik (G om någon ville veta -.-') damp ner i mitt knä, så bestämde jag mig såklart för att försöka höja mig.
Då kom "kören" upp på anslagstavlan, och jag diseaded to join them. Kanske att jag höjer mig, vad vet jag?
Så igår kväll slog det mig, att kanske man borde ta steget? Kanske borde man pröva på sig ett nedrans, nervöst solo?
Jag får väl fråga hon Mia - musikläraren - om man kan få göra något sådant.
Jag ringde och snackade lite om det med Jossan. Hennes påpekande gjorde det inte lättare:
"Jaha, men bara så du vet så blev hon typ skitsur när Matilda frågade. Hon fick ett av sina humörsvägningsanfall (min musiklärare kryllar av humörsvägningar) och blev skitsur och sa åt Matilda att 'en kör är en kör. Där gör man allt tillsammans, det är ingen som ska få sticka ut där...' Jaa, men du kan ju fråga. Hon kanske är gladare när du frågar?"
Det gjorde det inte lättare som sagt.
Jag tror inte att hon gillar mig heller. Hon vet nog inte vad jag heter ens...
Tänk om när jag frågar så snällt och rart (och nervöst), att jag är intresserad av något kort solo så får jag svaret:
"Vem tror du att du är? Tror du att du kan stappla in hit och säga att du vill sjunga ett solo?! Kan du ens sjunga? Nä, tror inte det! Så kom inte och fråga om något så stort, jag har mina sångfåglar som har paxat soloplatser förevigt.
Du tillhör inte de."
Jag vet, nu föreställer jag mig det värsta - vilket jag typ alltid gör inför något stort - men jag måste ju vara förberedd på det. Då blir man bara ännu gladare om man lyckas riktigt bra. : )
Jaa, vi får väl se. Borde egentligen sätta mig vid skrivbordet och hårdplugga mattematikN. Ska nog köra ett glosvarv.
Sedan kanske jag kan gå ut till garaget och sjunga? Skulle vara kul.
Fast då är det ju bra om man har tid först. Mamma bad mig baka något, och jag har svårt att föreställa mig att jag kommer hinna något mer. :s
Jaa, vi får väl se hur det blir. Jag kommer säkerligen förtälla hur denna saga slutade.
Trust me.
SCHINGELING! : )
läxor av häxor, haha!
Okej, just nu känner jag mig som världens plugghäst.
Ett rent och skärt geek, så att säga.
Om någon är intresserad av varför så är svaret min lilla lista nedan, över saker jag gjort idag (och igårkväll):
- Jag kan börja med att avslöja att jag igårkväll låg och läste NO-boken om kolmolekylerna, väteatomer, bindningarna och omättat och mättade atomer, som godnattbok (i brist på bok när jag läst ut När jag hör din röst)...
- Stigit upp kvart i sju
- Traskat till skolan, hypernervös för att komma tre min försent (typical me).
- pluggat, pluggat, pluggat... Stenhårt!
- Jobbade över på spanskan för att göra en sammanfattning om mitten av 1600 - talet i spanien, för att underlätta för min grupp. (så att det inte bara är jag som fattar och måste förklara om det tusen gånger...)
- Stoppat in spanskaläxor på glosboken, hårdtränat på de (så att jag kan de)
- Gått in på libers glosmaskin och lärt mig engelska glosorna.
- Översatt Spanskatexten och läst den på spanska
- Översatt Engelska texten och läst den på engelska.
- Läst NO-boken igen. Suttit i ca en timme och lyssnat på pappa som har försökt förklara hur allt fungerar (tack pappa, nu kan jag det äntligen)
- Skrivit ett HELT MANUS! Tror ingen fattar hur jobbigt det var. Anyhow, nu har jag ett komplett manus (med lite olika förslag angående slutet som var lite weardo?!) till våran film som är baserad på boken Svenne. Det är typ en tredjedel av klassen som är med i filmgruppen, och med mitt magnifico manus kommer det inte förvåna mig om vi vinner en Oscar. I alla fall mitt manus, hahahah! :D
- Varit för utmattad av läxor, att jag försjuter matteläxan för att gå och lägga mig...
- Ska bara köra glosorna en till gång.
Jag vet, ingen behöver påpeka det, jag borde vara sjuk.
Jag känner mig sjuk. Av läxor, shitttttt. :o
Våra lärare tror typ att vi kan trolla, och fixa allt i ett vips.
De kan i alla fall trolla fram uppgifter. yess! :-)
godnatt, hattifnatt...
homeworks, here i come
Just nu känns det verkligen overkligt att behöva säga att jag inte kan vara med någon idag och att jag inte hinner med min blogg så himlarns bra either. Det "overkliga" med det hela är anledningen. Läxor.
Vi har liksom gått fyra dagar i skola, varav två stycken var mjukstart, och nu har jag ett berg av läxböcker, glosor, häften och andra påfrestningar för mitt stackars huvud. raowr, känner jag. Så här får det inte vara. Hur kommer det gå i fortsättningen liksom? Jag kommer ju inte att klara det här.
Jag kan i alla fall berätta om en liten skojjsig grej som min engelska och hemkunskapslärare sa till mig idag. Saken var att jag var ytterst, ytterst nära att få MVG i både HK och Eng. Hon trodde att jag skulle få det till nästa betyg, till sommaren. Det känns gode skönt med tanke på att jag bara går i åttan. ;-D
En till grej idag, som förvånade mig, var musiken. Den var faktisk rolig idag, och jag lärde mig ett till ackord på gitarren! ;D (jag tror att det var E)
I slutet av lektionen så klarade jag, med hjälp av min gulliga, guitarhero Jossan, hela La Bamba låten. Kanske inte så mycket för omvärlden med tanke på att den bara innehöll tre ackord. Med för mig är det ett schvinstort steg kan jag tala om.
Jag är en sådan person som bara inte förstår mig på eller ens orkar bry mig i gitarr. Det är liksom en vääääldigt stor svårighet för mig. Hur ska man klara av att lyfta fingrarna och ställa de i en helt annan position och ställning på en tiondels sekund? Kan någon förklara det för mig, för det finns bara inte i min rosa och skära lilla hjärna...
Men Jossan hjälpte mig idag, troligen mer än vad hon tror, och lärde mig att det är enklare än vad man vågar hoppas.
Vi kom också på att vi borde bilda ett band. Okej, kanske inte värsta ABBA och slå stort i hela världen, mer bara komponera ihop en sång och trulla på den så gott det går. Utvecklas lite med musiken, vilket jag gör bäst med musikgeniet josspi. Hör du det Jossan? Du inspirerar mig! :)
För övrigt hade vi vikarie, han sa inte ens vad han hette och var en exakt kopia av Sampa till ordvalet, och en typisk fordonskille i kroppen. Alltså världens bondigaste norrbottning typ. :)
Ta inte illa upp Sampa lappelill, men du pratar väldigt norrländskt å det är ju bara positivt(?)! :)
Äsch, nu får jag inte skjuta upp på läxorna nå' mer. Jag hör bara hur de förökar sig. fiiiiis.
Tuddelouuuu! :)
ps. är det någon mer än jag som inte kan ladda upp bilder? Det kommer bara "sidan kan inte visas" och jag får rådamp. Inom mig alltså... ds.
big wheels keep on turning...
Men nu är jag tillbaka, tyvärr inte fullt frisk eftersom att det laggar för mig när jag ska ladda upp bilder, fast jag hoppas att del kommer lösa sig.
En liten weard grej som hände idag var att jag hade fått ett för lågt betyg i NO, att min lärare råkat skriva fel.
Tack för den, jag som deppat hela lovet för det där ju. :(
På basketträningen idag så var ventilationen caputt.
Det kändes som att luften höll på att ta slut, och ju mer man ansträngde sig desto svårare var det att få luft. I slutet så hade man så ont i huvudet och svimkänsla så det var äckligt. :(
Jag har problemas med knäet nu igen. Alltså! Först har man pain, sedan så löser det sig. Men så fort man blir sjuk och inte kan vara med på någon enstaka träning så kommer det tillbaka, fem gånger värre. grr!
Idag fick jag uppmuntran av Clara:
Clara säger:
asså fan va bra din blogg är :D
jennifer säger:
va?:O
tycker du?:D
Clara säger:
jaa:D jag läser den varje dag :P
Det är sånt där som är belöningen. När någon uppskattar vad man gör liksom. Det är då man orkar ånga på och fattar att man gör något bra.
För som jag har sagt i något av mina tidigaste blogginlägg:
"Det finns inget bättre sätt att se att man har lyckats, än när någon annan påpekar det."
Tänk på det. Men pushningar och beröm till folket. :)
Tchingeling!
BÄLINGETRIP
Okej, kalla oss galna, kalla oss knäppa.
En sak är säker, vi var så himla mycket nyttigare än dig i alla fall... :)
Lördag kväll/natt ringer min mobil, just som jag lagt mig ner i min sköna säng för att spendera en liten tid åt en älskad bok.
Jag hade inte svårt att gissa vem det var, som känner mig så bra att hon kan ringa en sådan tid:
Maja: "Hörru du, jag har världen plan för imorgon alltså!" Det lät som om hon höll på att spricka av iver där.
J: "eehh? okej? Vad?" Hon gör mig nervös när hon är sådär...
M: "Jo, imorgon stiger vi upp klockan 8 typ, äter en dunderfrukost, gör mackor och varm o' boy, snör på och skidorna och kastar oss ut på isen med siktet mot Bälinge!"
J: "Va?" Jag fattade 0,00...
M: "Bälingeberget hurru! Det kommer bli en skit spännande grej som vi kan berätta för våra barnbarn om!"
J: "Maja, har du feber? Är du säker på att du inte drömmer allting? Gå tillbaka till sängen och sooooov..."
M: "Men sluta, jag menar det!"
J: "eh? okeeej... På ett vilkor..."
M: "DU SA JA?! VI FAR!!! JAG TRODDE ALDRIG ATT DU SKULLE GÅ MED PÅ DET! SKOJJ"
J: "På ett villkor(!) att vi inte stiger upp förens tidigast 10"
M: "Men va? Är du dum? halv nio? nio? Halv tio?"
J: "Inte en minut före tio, all right? Annars får du åka själv..."
M: "okej..."
Sagt och gjort, vi steg upp med tuppen (på en söndag!), åt en ordentlig frukost, gjorde mackor och o'boy, snörde på oss pjäxen och skidorna och sedan bar det av.
Nu i efterhand är jag verkligen stolt att jag gjorde det.
Ja, det gick överraskande bra faktiskt. Vi hittade ändå upp till själva "berget", där allting börjar åka uppåt. Där tappade vi spåret och hamnade mitt i buskar, snår, granar, ris och skit. Man kunde inte ta av sig skidorna för att klämma sig förbi de, nej, då sjönk man ner en halvmeter i snön.
Vi kämpade oss igenom, och när jag hade förlorat allt hopp om att kunna hitta den fördömda vägen ut hittade Maja den. Tjoho! :D
Vi fortsatte uppåt, uppåt, uppåt och uppåt.
När man började känna hur benen och armarna blev mer och mer trötta och längtade efter en hållplats att pusta ut på, så såg vi Bälingestugan plötsligt!
UNBELIVEBLE! WE MADE IT, WTF!
Väl där, var det bara jag, Bälinge och en underbar Maja.
Gissa om vi kände oss tappra och nöjda efter vårat slit? Yes, we did.
Vi satte oss på en träbänk och högg direkt in på mackorna och den varma o'boyen. Då slog det mig att det bara är där, i just det ögonblicket, när man är som väderbitnast och risig, som o'boy och mackor är som bäst.
Man skulle kunna skidra upp till Bälinge vareviga helg för den känslan.
Eller nej, jag tar tillbaka det. Om jag vore lika skidkunnig och vältränad som Clara, då kanske... Nä, det passar bra med någon gång per år.
Tyvärr så trängde blåsten allt närmare, och den tunna vårjackan som nyss kändes som en bastu turned into a kylskåp.
När O'boyen tog slut (och maja hade ätit upp alla sina kakor) snörde vi på oss skidorna och slängde oss ut i spåret igen. Denna gång var det en fröjd att åka. Endast nerförsbake, och ingen stakningsattack. perfaaa!
Vi svishade ner och följde spåret.
Helt plötsligt åkte vi förbi den lilla öppningen - som vi hade slagit oss igenom - och upptäckte att om vi bara hade stakat oss fem meter upp, hade vi kommit till spåret som ledde direkt upp till toppen. greeeeat! :D
Haha, sedan fortsatte vi att fortsätta. Tillslut fortsatte vi nog lite för mycket och kom in på ett epa bälinge-elljuspår. Nåväl, vi fortsatte med det vi gjorde som bäst, fortsätta. Tillslut kom vi fram till typ Bälinge City. Där slog det oss att vi var alldeles för mycket till höger, så vi fick dra oss längst med vägen till vänster.
Ända tills vi kom fram till spåret vi tagit på ditvägen.
Vi följde den tills isen kom. Där sa vi Adjö och tog skilda vägar.
Så trullade jag på hem.
Väl hemma var pappa MVI (Mycket, Väl, Imponerad) över att vi ens tog oss dit och att vi kom hem utan att behöva ringa efter en skoter. Suck... du har ingen aning om hur tappra jag och maja är. Vi skulle kunna åka ändå till KlöverN om vi bestämde oss för det. heh, få inga vilda idéer nu majsi!
Sedan tog jag det bara chill. Att åka skidor tar på krafterna.
Allt som allt åkte vi väl runt 1, 5 - 2 mil. Det är grejer det.
Och till alla er som spärrar upp ögonen, drar efter andan, tror att vi har blivit hjärnskrynklad och frågar hur vi "pallar" eller "orkar". Jag vet att ni bara är avundsjuka för att ni inte kom på idén först, att ni inte kunde följa med och att ni inte har de krafterna. Ops, busted! :D
Härligt väder påvägen dit. :)
Maja på G. ;)
we're wariors, yeah we're glorious! (vet att den inte går så, men passar bättre (a))
Det finns mer bilder, men det blir något fel när jag laddar upp de. :(
Nåja, vi var nöjda över våran insats och somnade gott den natten. Efter allt så var det inte så pjåkigt i alla fall.
Åter ett av mina tips.
Känner du hur livet börjar bli allt gråare, att allting börjar bli som en dimmig sås och att du aldrig gör något annat än att såsa och fundera på om man kanske borde skaffa sig ett liv trots allt.
Ring en kompis och övertala denne med på en skidtur.
Behöver inte vara till bälinge, behöver inte vara på skidor ens.
Ta en lång-, lång-, långprommis eller åk skridskor på banan inne i stan.
- Efter allt så var det inte så pjåkigt i alla fall.
Ha' det.
skoterleeed, ta mig hem...
Vi tog bara en snabbis runt tomholmen, pappa och jag och svängde förbi maja och plockade upp henne, gissa om hon var lite förvånad när vi stod bakom balkongdörren och brummade? :D
Det var pretty isigt, så man slirade väldans mycket i svängarna osvvvvvvvvv... :)
Jag leker seszi i papas fethjälm och robins kolA briller;)
Vinterkostymen
SCHINELING! :)
stan med majsi.
Idag for jag och majselimajs in till stan.
Mitt syfte med den turen var först och främst att hitta någon present till Robin.
Gjorde jag det? Nej.
Det första jag gjorde var att gå in på MQ och dreggla lite på den där koftan (som inte finns i min storlek, eftersom att jag behöver XS i den gråa - jag har bestämt mig för den gråa nu).
Sedan strosade vi bara omkring och letade efter praoplats till Maja. För er som undrar går det inte att praoa på H&M, GinaTricot, BikBok, divA, Vila eller Lindex. Där det kanske var möjligt var på Åhlens och Cubus, men där skulle Maja ringa upp i vecka och checka läget. Hoppas, hoppas!
Det hela slutade i alla fall med att jag köpte en schvingullig mössa på H&M. Om någon undrade så kostade den bara 19:50:- Maja köpte en present till sin far och en foundation.
Sedan for vi hem, och jag tror att Maja är påväg till mig om ett litet tag.
Jossan skulle tydligen vara med Sandor idag, så helt plötsligt blev jag och Maja josslös. mm...
Så om någon vill hitt' på na, så är det bara att slå en plinG. :)
min mösse. ;)
Haha, jag vet inte varför men den här bilden är så himla rolig! :D
Om någon är intresserad så hostar min bror så mycket att han spyr. usch...
!ÅD JEH
waow, ny dag:)
Imorgon blir det nog stan med Maja och kansk Jospi om vi har tur.
Nåväl back to bed. Ska nog läsa lite.
Jag och Maja kollade in hemska gamla bilder (som jag icket kommer att visa här), osv. Typ Steinland-video och "this is what we should do: an interview with me! Ja... PANG, AOCH!" videon. Den är för schööön.
Maja, om du läser det här: Skriv en kommentar och tell me om du kom hem helskinnad när du var tvungen att slita dig ifrån moi. Okej. Hej.
Alla har vi varit små och fula. :)
Gooood natt. :)
suddrester från idag
Här kommer lite små fakta, som inte fick plats i texten nedanför.
1. Jag har nu säkrat en praoplats på MQ. Så vecka 19 är det bara komma förbi och säga hej. :)
2. Jag har fått ett par nya fotbollsshorts, eftersom att jag var shortslös. :)
3. Mitt hår blev inte lika bondigt och risigt idag. Fråga mig inte hur. Jag har mina teorier, men de är ytterst osäkra.
4. Nu ska jag dra mig med Maja. ha de.
jag tror det var allt. fast jag har missat en grej.
Haha, idag var det återigen Jossan som stod för dagens.
Idag när jag, Jossan, Maja och Stina gick igenom biblioteket efter maten stannade vi för att kolla på konst - biblioteket ligger i samma hus som folkhögskolan, där de bland annat ställer ut en massa famous konst å så, den här gången var det den där solbruna gamla snubben som var nyhetsankare för SVT Norrbotten för i tiden som ställde ut sina tavlor.
I alla fall så ställde sig Jossan framför en läskig bild med någon konstig kropp med ett öga mitt i magen, sedan var det något himla piller ovanför eller liknande.
Jossan: "Jaha, vad har vi här då? Dopp i ögat eller?!"
Haha, kanske inte låter så rolig nu i efterhand, för er som inte var med IRL.
Jag kan tala om att det var gooode kul i varje fall.
Mitt andra dagens (ja, det fick bli två denna dag) kom från Majas tänkande hjärna, och hennes kloka upptäckt.
Idag när vi satt och väntade på att bananpankakorna skulle bli klar:
Maja: "Asså ibland går det ju bara inte att hålla in magen. Hur mycket man än vill, så går det inte..."
J: "jaha...?"
M: "Ja... Och då är det ju bara att inse. Att man har en mage."
J: "Haha, nä? Är du säker?! :D"
HEJDÅ! :)
PO KREV.
Nåtjenare.
Nu är jag äntligen hemma. Kan äntligen slappna av och pusta ut efter en... ja, ganska kort men relativt jobbig dag.
På skolan gick det bra, äntligen första spanska lektionen! Jag hade faktiskt längtat efter den, och det var faktiskt kul att slå upp böckerna igen! amagad, jag gillar spanish. :)
Någonting mer var inte särskillt nämnvärt. Okej, vi hade SO också vilket gick bra och snabbt. Jag gjorde klart min världskarta, där jag prickat ut alla ställen i världen där det har förekommit oroligheter under 2008. Helt by my self och mina egna händer. wow.
Vi slutade tidigare idag, slapp Carinas lektion om vi skrev upp något litet "manus" till filmen/teatern vi ska göra. Jag kom på det nyss faktiskt, men jag får göra den senare. Jag är i filmgruppen och vi ska göra en sammanfattning om boken "Svenne" (Svesse, som Jossan sa när hon inte hade tungan rätt i mun hah). Det var en skitbra bok, om man bara kommer in i den. Det jag inte gillade var slutet. Hela boken förstördes och jag ångrade nästan att jag läste den, för man blev bara deprimerad av att man inte skulle få reda på vad som egentligen hände, fortsättningen. Men det är i alla fall ett bra boktips. För ni som fortfarande försöker komma in i den (nu syftar jag på stackarna i klassen), börja bara läs! Jag fattar inte vad som är problemet?! Jag läste den på kvällen innan jag skulle gå och lägga mig, och den var så himla bra skriven så att det inte gick att sluta.
Nåja, smaken är som baken. Delad.
Maja och Jossan hakade på hem till mig för att kolla på när jag skulle göra små bananplättar (bild längre ner).
De smakade delicious, så jag kanske lägger upp ett recipept på de senare. De var skitenkla att göra och var skitnyttiga! Enda onyttiga var väl typ 2 msk socker (råsocker egentligen, men vi hade slut och det går lika bra med vanligt).
Sedan så funderade vi lite allmänt på livet, på ett sätt som bara vi kan göra typ. Det känns skönt att liksom kunna fundera tillsammans, slå våra kloka huvuden ihop. Nog är jag allt glad att jag har de två snyggingarna. :)
Sedan var det träning och med min usla kondis (var sjuk under hela jullovet) så kändes det som om jag slet som en förbaskad liten råtta med 600-kilosmannen på ryggen.
Efteråt känner man sig i alla fall stark och pigg. Man känner sig typ fett vältränad så att sigaaa. Haken just nu är att mina ben är på sneppet till att inte orkar bära mig.
tror jag. känner jag.
Nu blitt' det å vara med MajLouise (majaag). Hon är en partysessa som ville ta med sig en hel choklad ask (som hon fått av oss) och sitta och snaska på. haha, jaa du maja vad säger man? jag gillar inte sådant rubbish. :)
Ruggigt dålig bild, men är man hungrig så är man.
Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.
HOTEST CAN BE. Synd bara att man är för blyg för att kolla in i kameran...
PUSSSS.
dagens!
Haha, idag var det Jossan som stod för dagens:
Jag var precis påväg från ytterdörren in till sofforna när Josefina högg tag i mig utanför klassrummet:
Josefina: "Du Jennifer, det har hänt en skitläskig grej! Asså med min väska!" Hon såg helt förvirrad ut.
Jennifer: "Haha, vad har du gjort nu då?"
Jo: "Men liksom, när jag skulle ta min väska så satt den fast! Det var som om den drogs med i någon vindpust! Alltså det var jätteläskigt, det var som om den satt fast i två magiska skruvar!"
Je: "Haha, nä!? Vart är den?"
Jo: "Där inne" Sa hon och pekade diskret bakom sig, mot klassrummet där killarna i klassen satt och drog skämt "Alltså, jag lovar! Det var som magi! Helt plötsligt så bara satt den fast, och den går bara inte att få lös! Det var som om det kom två magiska spikar och banka fast den!" Hon såg skiträdd ut nu, hahahah!
Je: "Va? Nä? Varför går du inte in och drar bort den då?"
Jo: "Jamen jag försökte ju men den satt fast ju! Jag kan ju inte stå där och slita. Du får hjälpa mig nu Jennifer..." Hon rörde sig inte utan stod fortfarande i dörren till klassrummet.
Je: "Jaha, men gå in då. Så kan jag hjälpa dig med din magiska väska?"
Jo: "Okej, kommer du? Det är typ läskigt!"
Så jag och Jossan gick in, och inte kunde jag se nå' magiska spikar där inte.
Och när Jossan skulle ta väskan så märkte vi att den bara hade hakat fast i ryggstödet!
Gud vad jag skrattade!
Jag vet inte hur hög hennes IQ är, förtillfället kunde den inte vara högre än en struts, det kan jag tala om.
Think outside the box, ya know.
Fast det spelar ingen roll, jag gillar dig ändå Josefina Kangasharju. :)
Det går gode tungt för Luleå nu.
Det slutade 1 - 0, med vinst till Brynäs.
Förlora mot Brynäs?
Jag har aldrig hört på maken så tokigt. Usch och fy och blä just nu alltså.
Borde dra mig mot sängen nu, är vely tired efter skolan och träning.
gooood natt! :)
back to black...
Jahapp, så var första dagen på vårterminen avklarad. Bara runt 22 veckor kvar, yes...
Nå, man kan ju tänka som så; vi hade i alla fall tur med vädret.
Men då får man tänka om.
När jag gick till skolan så visade min temperaturmätare på - 24, 5°. Gissa om jag hade någon känsel kvar i ansikte eller lår när jag kom fram? Nejdu, inte ett smack.
När det är sådär ruggigt kallt, så ska man inbilla sig att man ligger på en varm och solig strand i Thailand och steker. Jag lovar, det funkar! Man känner bara hur brun man blir, och när det gör som ondast i låren (av kylan) så ska du tänka att det är pågrund av den heta solen som lägger ett schysst brunlager över de. Just precis, känns mycket bättre så.
Väl på skolan så möttes vi dessvärre inte av en underbart gullig och glad Maria, utan en glödande, ivrig och lite butter (men hon är mycket gladare än hon blir i mitten av terminen) Maria som bara hade längtat efter att slänga på oss läxor och arbete. Det första vi fick göra, som mjukstart, var att skriva in på torsdag v.4 att vi hade NO-prov då. Något fett prov om kol och allt runtomkring det som vi skulle kunna utantill. Usch ja, nu känner man verkligen hur roligt det är att vara tillbaka. jisses.
Sedan hade vi engelska med Katrin, som jag trodde och hoppades innerligt mycket på att hon skulle verkliga mjuuuukstarta med oss. Nixpix, istället ursäktade hon sig så mycket för att våra engelska lektioner förra terminen varit alldeles för slöa och olärorika (vilket jag kan hålla med om till viss del) och att hon nu bestämt sig för att banka vett i våra stackars huvun'. Vi fick nya böcker, skrivböcker och såklart text med glosor som vi ska kunna. tjohej!Det roliga idag var ändå SO, vilket jag inte alls har gillat förut - snarare fruktat. Just nu är SO det ämnet jag gillar mest skulle jag tippa, och Spanska då. Vi håller på med konflikter runtomkring i världen, och det är hur kul och intressant som helst! Man lär sig mycket också.
Okej, nu är det säkert några som tycker att jag låter som världens snille och geek. Stryk det, men jag måste erkänna att jag är töntig. Det säger i alla fall mina "kompisar". Hah nä, jag tar inte illa upp, absolut inte! Men att ta mig för ett snille är ett big no, no!
De som känner mig vet hur dum jag kan vara ibland. Skrattretande korkad actully. Men vad gör man inte för att se folk le?
I love it. :)
Nu är det Luleå match på TV. Björne är här och jag har missat första perioden.
Nu ska de banne mig plocka poäng, grr! Annars hoppar jag in(...)!
tuddelouuuu!
nostalgi
Haha, jag satt och kollade på lite Bertklipp i min väntan på Maja. Fett skön är han, men nu ska jag vara social med Maja:)
Tack och Hej, leverpastej.
detective nilsson
För det första har jag, sedan jag såg filmen första gången, gått och grubblat på vad Twilight egentligen betyder.
Alla jag frågat hade, precis som jag, tyvärr inte svaret på den frågan heller.
Varje gång man är nära ett engelskt lexikon, så tänker man inte på att söka efter det heller.
Men så för någon dag sen, så kom jag och tänka på det och jag sökte på leta.
Twilight - Skymning.
Egentligen så var det ganska självklart, när man väl tänker efter. På alla bilder med "Twilight" på, så är det skymning. Och om man tar Twilight(ordet) ordagrant så borde man kunna gissa sig till det. Det är ungefär som när man inte kan se skogen för alla träd.
Den andra (o)intressanta fakta jag kommit fram till är vart jag fått mitt musikintresse, vem jag fick mitt sångintresse ifrån som jag haft sedan jag var en liten valp ungefär.
Det var på väg hem från middagen i älvsbyn som Robin undrade något med hur mamma och pappa träffades. Då var det som så att de träffades när pappa sjöng i kör(?) och mamma var där med någon kompis och lyssnade.
Amagad, pappa sjunga i kör?! No way, liksom. Hur skulle det gå till?
På pappa lät det som att han var ganska bra och sjöng en massa solon och sånt.
Wow.
Mitt andra alternativ där är min morfar, som typ sjunger överallt, spelar alla instrument han kan komma åt och komponerar egen musik. Han är cool min morfar, är 70 men ser ut som 50, jag lovar!
Sisådär vad världen är liten. Det är mycket man inte ser som ligger alldeles framför ögonen.
tjo.
sista dagen på jullovet.
hejsan.
Idag ställde jag väckarklockan på 9:00 för att komma tillbaka till min naturliga dygnsrytm, nu när skolan börjar imorgon.
Jag ser verkligen inte framemot skolan. Helst vill jag bara dra täcket över huvudet och sova mig igenom hela vårterminen, jag orkar inte med skolan helt enkelt.
Fast man har inget val, och jag vet att jag har det relativt lätt nu jämfört med om några år. Suck.
Man får helt enkelt kämpa sig genom allt och ta det dag för dag, inte tänka så mycket på allt jobb, utan bara... se positivt!
- jisses, så kul med skola och elände imorgon! Glad att lovet äntligen har tagit slut. inte.
Tjoho, nu kom pappa hem vilket betyder att vi ska och fixa slalompjucker till mig.
Jag borde dra mig mot toan och fixa mig lite om jag inte föredrar att gå omkring som ett troll, efter att jag har duschat. (Mitt hår blir vilt, bångstyrigt, krulligt, ruffsigt och eländigt när jag tvättar håret. gush!)
Synes.
reläx.
Klockan är 21:00 och jag sitter i pyamasbrallor, tofflor och linne. Håret är uppknuten i en slarvig tofs och sminket är väck.
På ett sätt känner jag mig pretty risig, men samtidigt så känner jag mig sjukt avkopplad.
Det här är ett tips jag har.
Om du någon dag inte vet vad du ska hitta på, sitter vid datorn och fipplar precis som alla andra kvällar du inte har något att göra och känner hur livet sakta rullar på.
Ta dig i kragen, byt om till myskläder och liksom lev i nuet, haha! Stoppa på en film, gör en smoothie och bara känn hur mysfaktorn stiger. Efter filmen så kan man bara gå och lägga sig eller läsa en bok, så är man fit for fight på morgonen efter. Hur praktiskt som helst!
Jag strosar i alla fall omkring i mina älskade, alldeles för nötta, tofflor, ska bädda ner mig bland kuddarna i sängen och se Narnia på pappas lap top.
Min älskade bror håller på med en smoothie och jag känner mig helnöjd.
Som jossan brukar säga:
Nu är det lov, och då är det helt okej att bädda ner sig och vara en hel dag om man så vill! Det är tid att slappna av!
Det är alldeles för stressigt idag, och då är det bra att kunna sätta stopp.
Nej, nu ropar filmen på mig.
haha, bilden är inte seriös. ;)
SHÅHEJ!
Skymning (Twilight)
När ni ser bilden så tror jag nog att ni förstår vad min dag bestod av.
Twilight
Fast inte bara det, min Hanna var också med såklart.
Jag ringde och väckte henne vid halv tolv och påminde henne om att vi skulle hitt på något idag
- typ se Twilight på bio igen.
Det tog henne ett ganska bra tag innan jag stod på hennes tröskel med förfrusna öron som var rödare än min röda jacka.
Det första vi gjorde var att sätta oss vid datorn och reservera två platser på SF.
Väl där så fick Hannas mamma gå och hämta biljetterna, in case of emergency och att vi inte fick komma in.
Det var fullt i salen - som inte var så stor pågrund av att filmen varit på bio väldigt länge.
Filmen var sjukt fin, som alltid, fast det gick inte riktigt att drömma sig in i den som förra gången och som i boken. Anledningen var den fula kille som satt bredvid Hanna...
Det första han gjorde när han kom in typ tre minuter efter att filmen hade börjat, var att ramla över en tjejs ben så att man trodde att hela golvet gick sönder. Sedan så slog han sig ner, bokstavligt talat, öppnade jackan häftigt (så att Hanna fick den i ansiktet) och fullkomligt vräkte i sig popcorn! Tio minuter senare var den stora popcornkartongen slut och han satt där mätt och belåten och tittade skumt på filmen.
I slutet, där allt "fartfyllt" händer, så satt han och fällde en massa tårar(!). Okej, jag ska nog inte säga så mycket eftersom jag tror att det blev vattenskada när jag såg den första gången, men den killen var ju typ 16-19 år! Sedan satt han helt själv, vilket var ganska skumt.
När det blev för hemskt så kunde man liksom bara kolla på han, så lättade det upp allt och man fick sitta och hålla sig för skratt istället för tårar. Jaa, vilken kuse.
Jag och Hanna fick oss i alla fall ett gott skratt.
En hemskt grej som har hänt är att jag har ändrat min syn på Twilight nu när jag läst första och, börjat på, andra boken.
Jag vet inte riktigt, men jag ser hela filmen med helt andra ögon, och ibland tycker jag till och med att skådespelarna är dåliga?! Det är helt galet med tanke på att jag tyckte att Robert Pattinson och Kristen Stewart var de klart bästa skådespelarna i hela denna värld efter att jag sett den första gången.
Jag blev heller inte lika "tårögd" den här gången, eftersom att jag tyckte boken var så mycket bättre.
Och när jag börjat på andra boken har hela min syn på Edward förändrats, det är nästan så att jag inte gillar honom. Istället har jag börjat bli galet kär i Jacob, haha, den söte lilla prick med världens vitaste tänder. Jag vet, det är så författaren vill att man ska tänka, men det känns jättekonstigt att man kunde sluta gilla Edward lika mycket och att Jacob kunde tryckas dit i hans ställe. skumt.
Mina mål för idag var i alla fall uppnådda: - att jag skulle vara med Hanna och se på Twilight.
Resten av aftonen har jag inga planer på att hitt' på nå.
Kanske se Narnia och Prins Caspian som Danne hade laddat ner?
se ya'll
Recept: "Herr/Fru Quesadilla"
Ett recept jag har tagit ut från tidningen Kuriren.
Orginal receptet
250 g riven ost
200 rökt skinka
1 paket tortillabröd, det behövs två bröd för en quesadilla.
2 msk oregano
Olja till pensling
pepparkaksform
- är du vegetarian? Hoppa över skinkan, ost och krydda blir lika gott!
Gör såhär:
Stoppa på ugnen på 200°
Riv osten.
Skär skinkan i bitar.
Använd pepparkaksformen till att trycka ut gubbar ur tortillabröden. Till en Quesadilla behövs två likadana tortillagubbar.
Lägg den ena tortillagubben på en plåt med bakplåtspapper på.
Strö på skinka, ost och lite oregano.
Lägg på den andra tortillagubben som ett lock.
Stoppa in plåten i ugnen i 5 - 10 minuter.
Osten ska smälta och gubbarna ska få lite färg.
När de är klara tar du ut de och penslar på olja och strör på lite oregano.
Låt de svalna lite för att sedan njuta av de med ett glas Proviva(?)
Det där är originalreceptet.
Vad Josefina, Maja och Nathalie gjorde var som så:
Vi hade inte skinka, så de tog rökt lax och en sallad som vi hade på istället.
Det går alltså att stoppa på vad man vill: köttbullar, korv, sallad, frukt(?), grönsaker osv, bara smaksinnet sätter stopp!
Vi orkade inte dra fram nå pepparkaksformar, utan de rullade bara ihop den som en vanlig "tacoknytning", stoppade ugnsfolie runt för att det skulle hållas, och svisch in i ugnen!
Vi hade de bara i ugnen i 6 minuter så allt fick inte färg, prova er fram och börja med 6 minuter: om allt har fått färg så är det bara att ta ut de, om inte så har ni bara i de lite längre.
Sammanfattningsvis kan jag bara påpeka att de gillade de skarpt!
Quesadillan passar som lunch, brunch och som lättare middag.
Den är mycket lätt att göra och tar inte lång tid.
Tyvärr glömde jag att ta en bild, såhär såg alltså inte
våra ut.
Det här är också en variant av quesadilla, fast de har gjort
allt till en röra och inte knytit den som vi.
Våran blev nog mycket godare!
Smaklig måltid!
flashback from yesterdayyyy.
Igår kväll när jag kom hem hann jag inte skriva, så nu kommer en liten sammanfattning.
Maja kom som sagt hem till mig, men sin nya mobil i högsta hugg och pysslade med den typ hela tiden (det är okej nu när den är ny Maja, men banne dig om du håller på så om en månad, get it? :)
I brist på socialt umgänge (skämt/åsido) ringde jag jossan som satt på bussen tillsammans med Nathalie påväg från stan. Jag kom med den briljanta idén att de kanske borde kila över till mig.
Sagt och gjort de kom och kikade runt - Nathalie hade aldrig varit här - bland annat på mitt nytapetserade rum. Jag fick godkänt. aha,det tyckte att det var så luftigt och att jag typ står och välkomnar solen på morgonkvisten till min exotiska morgongympa, svar nej; jag är ingen hippie...
Nåväl, efter tio minuter blev vi hungriga och gick ner till köket för att leka kockar.
Det hela slutade med att de gjorde Herr/Fru Quesadilla - något fult recept som jag hade i min alldeles egna receptbok. I mina förvirrade tankar så fick jag för mig att tacobrödet inte skulle räcka till mig, så jag fick smaska på en tacopiråg i stället, men det funkade det också! <Jag lägger upp Herr/Fru Quesadilla receptet lite senare>
Efter maten skulla vi ut och bränna kalorier, även om det var ett ganska nyttigt mål, och gick en halv kilometer ung. där vi stannade och ställde oss i en ring och bara pratade om gamla minnen.
När kom hem till värmen så kom jossan och Nathalie på att de borde fara hem. Sagt och gjort, de drog och sen dess har jag inte sett de...
Maja stannade kvar och lirade GH Aerosmith tills det var dags för mig att dra till Älvsbyn för lilla julafton.
Jag hade min blåa skjortklänning (som jag har bild på i inlägget nytt och fräscht från jennifer) och ett par svarta, tjockare leggings, pågrund av kylan.
Vickan vart var du? En lite fågel, som hette Lena, viskade i mitt öra att du åkte pulka med prästen i bomansbacken.
Jaa så var i alla fall min gårdag.
hejs vejs!
förbaskade bok!
Just nu sitter jag och velar.
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt.
Ska jag gå och fixa mig, eller sitta här i pyamas hela dagen?
Svaret är självklart - ryck upp dig och skaffa ett liv quinna! - men jag har tappat lusten att stiga upp idag, haha.
Anledningen är den förbaskade När jag hör din röst-boken. Jag skulle inte ha läst den igår! Jag skulle ha stoppat undan den långt in i byrålådan tills jag glömt bort allt vad Twilight heter.
Nyfiken som man är finns inte det alternativet. Så hemskt kunde det ju inte vara(?), tänkte jag. Men det var det.
Nu åkte jag på depp i alla fall, för en bok?!
Det är sjukt, haha! Men man är så himla inne i den att man glömmer allting. Stephenie skriver så himla detaljerat och gripande att man tror att man är med i boken, (jag vet, jag är läskig i bland. jossan påminner mig om det när hon har lust). Så kommer då det som absolut inte får hända och jag skojjar inte, jag grät floder igår kväll när jag läste om det, gush...
Det som är ännu hemskare nu är att boken har tappat glöden, den är so not lika gripande nå' mer efter att det där scenariot ägde rum.
I och för sig så vet jag ju innerst inne att det kommer sluta någorlunda lyckligt i alla fall, annars är det ju inte Twilight liksom, hallå? :D
Men när den inte är lika spännande, så blir jag bara rädd att jag inte ska orka läsa något mer.
En sak är jag i alla fall klar på, i nuläget, att första boken "Om jag kunde drömma" är så mycket bättre än "När jag hör din röst". Fast om när ni läst ut första så finns det ingen chans att ni inte kommer, i alla fall, börja läsa andra.
Nu var jag tjorvig känner jag...
Apropå Twilight!
Om allt vill sig rätt så sitter jag och Hanna i biomörkret imorgon klockan 15:00 och ser på Twilight.
-jag längtar! Hoppas bara att vi tar oss in utan att behöva visa leg... Men vi klarade ju oss förra gången;)
Trailern (som du hittar bland mina länkar till höger lite längre ner) är inte alls bra om man tänker på filmen. Första gången jag såg trailern så tyckte jag bara att hela filmen verkade creepy och hade inte en tanke på att se den.
Things changed och jag såg den. Jag fattar inte hur fel jag kunde ha.
Okej, den där texten var väldigt djup. Jag sitter just nu och skriver i brist på annat och väntar på Maja som kanske borde skynda sig lite? Om jag känner henne rätt är väl hon fortfarande inne i stan (inte sant MajaaG?) och väntar på bussen...
Tuddelouu!
ma visit in skellefteå (aik)
Idag var jag hela dagen i skellefteå och kom hem för en halvtimme sedan. 20:00.
Min pappa har feta kontakter.
En av hans dunderkontakter är materialarN i skellefteå, Micke något.
Nåja, pappa ringde honom och hörde om han kunde "komma på kaffe", eller liknande i fredags.
Då får min lilla far svaret att "nä, jag har nog inte tid med kaffe, men vad sägs om att komma till hallen under någon träning så kan jag visa dig runt? Ta med dig kidsen också, typ."
Så i morse så väckte pappa mig typ tio och ba: "upp och hoppa om du ska med till SAIKs träning!"
För mig, som är ett troget luleåfan (som var tvungen att stå på SAIKläktarn heh), så var inte det så mycket till anledning för att stiga upp med tuppen en kylig söndagmorgon.
Men så sa han att vi skulle få se oss om typ i omklädningrummet deras, och runt om i hallen. Typ "bakom kulisserna".
Det lät ganska intressant att få se hur de hade de. Om de var som värsta sundisomklädningsrummen eller hur hög klass de egentligen låg på (med tanke på att de nyss halkade in i elitserien).
Vi for i alla fall dit, och pappa hade lovat att min morbror Danne (som är SAIKfan) att få följa med. (Vad pappa inte visste var att Danne tog med mina kusiner, som är 3-4, 6 och 8, och pappa hade liksom lovat "Micke" att inte ta med några småbarn, därför fick vi endast se i omklädningsrummen ifall något skulle hända... :((( )
När vi kom in så var träningen i full gång, och vi stod och kikade medans pappa snackade med killen där, "Micke".
Sedan så gick vi tillbaka en liten bit till deras omklädningsrum, (om man nu kan kalla det för det).
Det var helt nyrenoverat och fräscht när man kom in, heltäcknignsmatta överallt så skorna fick man ta av sig!
I början så hade alla en plats att hänga av sig kläderna och ytterkläderna (observera att alla hade varsin blå deo i sin lilla hörna), där hade de också två stora speglar med hårfön, vax, hårgele, parfym osv...
Direkt till höger så fanns det ett flott fikarum med flera godissorter och kaffemaskiner och sånt shitt, ytterligare ett rum för tränarna att tänka ut..
Till vänster fanns ett rum som jag tror fungerade lite som "verkstad", de hade något konstigt verktyg där i alla fall, nå galgar, nya klubbor som låg i en stor kartong, en bänkpress och lite sådant. Inne i det rummet fanns ett till rum där alla matchtröjor förvarades, plus Hadelövs hjälm. Där var också tvättmaskiner och sådant.
Rakt fram i det där rummet fanns ett rum där de typ slipade och fixade med skrillerna.
Tillbaka till det första rummet.
Om man gick rakt fram där så kom man till spelarnas "omklädningsrum" (se bild 1). Det rummet där alla skydden var och som de bytte om i, där de hade genomgång innan match, sammanfattning efter match osv... Där hade de också duscharna. De hade ett stort bubbelbad och ett "kallbad" där varje spelare, var för sig, fick krypa ner för nerkylning och ta bort slamrester efter match, observera att det endast var 3-4 grader. I det där kallbadet var de tvugna att sitta i ca fem minuter, innan de kunde lägga sig i bubbelkaret.
Till vänster om omklädningsrummet fanns "klubbrummet", platsen där alla klubborna var (se bild 2). Det var sjukt hur mycket klubbor de hade, först var de klubbor som de använde (typ fem var) sedan fanns det ett till rum med helt oanvända klubbor, och vissa hade inte ens tagits ur kartongen! :o Varje klubba kostade mellan 2000 och uppåt, sick!
Robin, som typ log hela tiden (min morbror har gjort han till ett epa SAIKfan. -.-') blev i ekstas när han såg Hadelövs plats, hjälm, plock och stöt osv. När han sa att hans position var goalie (målvakt för de som inte fattade) så gick Micke till klubbrummet och plockade upp Hadelövs senaste klubba, som användes under gårdagens match, och gav den till Robin. Bror ältar fortfarande om det...
Det var riktigt fint där kan jag tala om, och omklädningsrummet var verkligen stort!
Innan vi skulle gå så fick Dannes minsting, Lukas, Jyri Martinnens klubba som han använde igår (då han också krockade med Emil Lundberg och fick hjärnskakning och krossad käke osv). Lukas blev helstolt, och Danne ännu stoltare...
Sedan gick vi därifrån alla ganska belåtna, mest då Robin, Lukas och Danne som alla tre hejjar på Skellefteå.
Synd bara att vi inte fick se mer pågrund av Amanda, Lisa och Lukke, men jag överlever.
Omklädningsrummet, bilden är tagen från klubbornas håll.
Till höger "första rummet". Till vänster duschar och badkar.
Man ser inte så bra hur stort det är, men bänkarna fortsätter på den här sidan om dörrarna.
Lite av klubborna. fett nice. 100% composit.
Nu ska jag nog fortsätta läsa När jag hör din röst av Stephenie Meyer. Sjukt bra bok, men just nu vill jag inte läsa nå' med pågrund av den alltför hemska tragedin som jag vet kommer hända, men som jag inte vill läsa pågrund av risken att åka på depp i en veckas tid.
Tjing, tjing!
1 - 7
fett trist.
hela vägen till skellefteå för att se på när luleå får däng av skellefteåtattarna.
hur tänker man?
tjing, tjing.
SAIK - LHF
Jag drar mig till Skellefteå idag (om typ en halvtimme) för att hejja fram Luleå till ännu en seger.
Jag tror att jag är allt som behövs för att de ska ta steget och vinna mot SAIK på bortaplan. Typ.
Det ska bli fett kul, eftersom att stämningen på LHF - SAIK matcher är upp till himlen och ner till kina typ. Sjukt kul!
Får väl se om jag står i luleå klacken eller skellefteklacken, för att undvika bråk. :s
Senast stod jag i skellefteåklacken, och då fick man AD/HD av att stå helst stilla och försöka att inte skrika när luleå sköt in den. Danne (min morbror som jag var med) höll nog på att få nervösa anfall ett par gånger för att jag var så nära på att skrika. hahha!
nåväl, kommer hem på söndag.
Bild på Sofia när vi var i skellefteå 2007.
pling, pling!
give a little bit...
Nämligen praoen.
Praoen som allt snabbare närmar sig. Suck.
Jag har hela tiden gått och skutit upp på det hela.
Men så slog det mig idag att nae, nu måste jag ta mig i kragen och i alla fall bestämma mig för ett ställe jag skulle spendera min ena prao vecka. (Vi har två veckor.)
Så när jag stod där i provrummet och speglade mig själv i den där underbara elefantkoftan så slog det mig.
Det var här jag skulle vara. Här på MQ jag skulle spendera min första praovecka!
Jag fattar inte att jag, av alla klädesbutiker valde MQ?!
Fast sedan började jag fundera på de braiga med MQ:
1. Min moster jobbar på MQ i Östersund, och är typ helgalen i butikskedjan och skulle bli stenglad om jag praoade här. (ett pluss är att hon kommer säkert fixa allt innan jag hunnit blinka. typ.)
2. Min kompis Victoria praoade här när hon hade någon prao. Hon verkade stortrivas och fick en tröja när hennes sista dag på praoen tog slut. (När jag börjar fundera så ligger den tröjan i mitt skåp nu.)
3. Det är verkligen High Fasion och jag skulle lära mig tusen saker om mode, och kanske vakna upp ur mitt bondiga liv och upptäcka en ny värld av snyggare kläder. -yesyesyes!
Men så finns det ett minus, som kanske är ett pluss för att jag utgår ifrån något jag inte vet (mina egna tankar och fördomar om det hela), nämligen personerna som jobbar där...
De kanske är assnobbiga och trendiga och tycker att "Nä, nu får du allt dra hem till din epa lilla by och ta hand om korna istället. Du har nada här att göra, liksom."
Eller så kanske de är jätte trevliga och trendiga och tycker att "Nämen, skitkul med en extra arbetare! Det är ändå så mycket att göra nu förtiden och hon kommer att stortrivas hos oss! (dessutom kan vi skaffa henne en trendigare stil också)"
Nåja, vi får väl se. Själv hoppas jag på det andra och sista alternativet.
Andra veckan har jag fortfarande ingen aning om vad jag ska hitt' på. Förslag någon?
Nä, nu ska jag ta en varm kopp te och kurra ihop mig framför en av världens absolut bästa böcker, När jag hör din röst av Stephenie Meyer.
Godnatt!
2 Januari.
Pling, pling!
Idag har jag varit på stan. Igen.
Det är helt otroligt faktiskt. Jag har varit på stan typ tre dagar på raken.
Det måste vara stjärnornas position på himlavalvet, jag har ingen annan teori.
Eller så är det för att det är mellandagsrea, och att jag kan släppa greppet om plånkan litegrann. ;)
Nåja, jag var med mama' som de andra dagarna.
Våran första hållplats var MQ, som typ alltid. Som Maja vet har jag nästan blivit stammis där nu. (a)
Jag gick och suktade efter en oerhört bedårande kofta där. . .
Den ser ut att vara i storlek elefant även om det är XS. Den är antingen röd/svart eller grå/svart, jag tror att jag föredrar röd/svart pågrund av majoriteten i min garderob som är... all dark.
I alla fall så har den kostat 599:- och kostar nu enbart 299:-
Då kommer frågan ni alla suttit och funderat er frustrerade över.
Varför köper jag den bara inte?
Nu har jag gått, tre dagar i rad, dräglandes och längtande efter den där förjordade koftan. Tre dagar!
Jag har provat den ca 3 gånger varje gång, men det har alltid slutat på samma, eländiga sätt. Jag hänger tillbaka den på galgen med en suck, och lämnar MQ ledsen och rädd att någon kommer att ha köpt den till nästa gång.
Så kommer då svaret på frågan varför jag inte köper den.
Jo, varje gång jag tänker köpa den så dyker det upp tusen olika skäl till att inte köpa den.
För det första så har jag bara 200 (nu endast 150) kronor i min röd-lackade börs, så då måste jag gå och ta ut pengar. Men då kommer kruxet att jag inte tror att jag har nog med pengar på kontot. Om jag tar ut en hundring så kanske jag bara har typ 80 spänn kvar, och min brorsa fyller år nu den 19 januari så då måste de där nedrans yttepytte kronorna räcka till en pellisent till han!
Å andra sidan, om jag köper koftan så kanske jag hittar en ännu saftigare grej efteråt och på rean så finns det nada bytesrätt eller liknande så då måste jag tacka nej till den grejen och så vidare.
Så nej, jag kommer bara köpa den om det verkligen är meningen att jag ska ha den. Om den ropar på mig och typ saknar mig varje sekund jag inte är i dess närhet.
Men nu har jag bestämt mig, jag ska köpa den.
Jo, så får det bli.
Ohno, nu kom jag på att jag hade köpt en julgran för femtio spänn, vilket betyder att jag nog inte har råd med den där koftan i alla fall! NEJ!
Vi får se hur det blitt'.
Senare for jag till Majas pappa på mjölkis (;D). Vi låg där i hennes säng och terrade de dumma amerikanarna som gör bort sig så totalt på MTV, gush.
Micke Persbrant är också en charmig kuse.
Här nedan är Julegranen som jag längtat efter sen typ första December, men som jag har motstått pågrund av priset. 99 kronor på Rusta, vars pengar skulle gå till julklappar off course. daah.
Men så kom då min efterlängtade rea.
Pang så var den bara värd 49, 50 riksdaler. Fast i mina ögon är den värd guld.
Nästan.
Inte världens bästa bild, men slå en pling och kom och kika någon gång så ska du få se hur himlarns söt den är. :')
pling, pling.
nytt och fräscht från jennifer, haha!
Grr, nu har jag en komplett DC-slalomutstyrsel. Till dessa har jag ett par vita SPY+ googles med spegelglas.
Det var jackan jag köpte den här gången, brallorna köpte jag på förra m-rean.
-akta, jag kan döda med min laserblick. ;)
FINALLY!
Nu har jag äntligen fått tag i en sådan här skjort/klänning!
Jag gick omkring hela sommaren och suktade efter en sådan i rimligt pris. Men nej, fanns inte.
Midjebältet är också nytt, 49:- på H&M kallar jag ett kap.
Klänningen kostade runt 179:-
Jag har klippt mig också, men jag har ingen bra bild på det. ;)
Jag klippte topparna lite och fixade uppklippt för att få mer volym på det hela.
Något som är nytt är dessvärre inte min skeva framtand som har något fel och bara blir allt sne'are,
utan ma cameraa!
Den har smile- och facerecognition, det betyder att den känner av när någon ler och att den kan känna igen upp till sexton ansikten. Typ: "åhnej, nu måste jag ta kort på fuljennifer igen..."
Mitt rum är som sagt nytapetserat also, men jag lyckades inte få med det hela på en någorlunda bra bild. :(
Men på första bilden ser man litegrann, där jag står och posar stenhårt.
Jag har silvrig/metallic med en svartblommig fondvägg. Jag har också klätt in mina garderobsdörrar i det svarta.
nyårslöften
Jag har tidigare haft det en gång, när jag var ca nio år skulle jag tro.
Då lovade jag, inför Sofia, att jag skulle kunna någon dans som Britney Spears gjorde.
Man satt ner, typ i min lilla säng, och viftade på huvudet på något sexigt vis.
Jag kommer inte ihåg om jag höll det.
Troligen inte.
Mina nyårslöften för 2009 är:
Städa mitt rum:
Typ så att inte ser ut som ett bombnedslag 24/7 och att ingen ska behöva säga med ironisk röst att jag har ett "jättesnyggt och välstädat rum". Med detta löfte menar jag inte att jag typ ska skura under alla lister fem dagar i veckan, eller att jag ska dunderrensa flera gånger i veckan. Nope, det vet jag att jag inte sku klara. Mer bara att hålla det i bra skick, plocka undan lite kläder, dammsuga när det ser för hemskt ut, att inte låta för mycket ligga framme helt enkelt.
Fixa magrutor:
Med detta menar jag inte några små och sköra som nu, utan... Som Hanna! Hannas magrutor skall bytas ut mot mina. Oh yeah! Det gäller att göra magövningar utöver det vi gör på physen. Med stark mage och bål, så får man mycket spänst också. ;)
Hålla kontakten:
Alltså med kompisar. Just nu känns det lite som att man håller på att glida ifrån allihop, jag håller mig mest till typ fyra stycken. Ta Sofia till exempel, jag var inte med henne under hela 2008! :o Okej, vi gick på stan någon dag och mötte varandra i matcher, men inget mer. Ja, sedan får jag väl lära känna nya också. Tjohejbarra.
Jag får väl hoppas att jag håller allting nu.
Det är lätt att ha för stora förhoppningar.
nyårsafton!
Sista dagen på 2008. Första dagen på 2009.
Natten till den 31a spenderade jag hukande över en spyhink, med all min kraft riktad åt att inte spy. (Det är det värsta jag vet, hellre är jag sjuk i en vecka utan att spy istället för tre dagar och att ha spytt typ en gång.) Inte så mysigt.
Jag hade egentligen tänkt spendera själva "nyårsaftonen" med mina två vänninor Maja G och Josefina K at Majas place, men jag förstod att jag var tvungen att stryka det när jag var i det här skicket.
Nåja, tillslut kom i alla fall sista morgonen på 2008, och jag hade hunnit få några timmar sömn.
Mama' hade tydligen också fått samma disease på morgonkvisten och Robin som hade haft det av och till under veckan, kände lite av det han också.
Okey, time to cancel alla planer på själva "firandet" av det nya året.
Dagen degade sig fram. Lyckligtvis mådde jag mycket bättre och själva illamåendet släppte faktiskt till slut.
Pappa verkade glömma att det faktiskt var nyårsafton och satt och fixade nytt virusskydd till datorn och typ tränade eller något. När det kom på tal om middagen så tog han fram telefonen och tänkte ringa efter pizza.
Kul nyårsafton, haha!
Man kan inte äta hämtpizza då, pappa lilla!
Som tur var så var det stängt och så tog han fram entrecoer(ett kött som jag inte vet hur det stavas?) och typ runda potatisar som jag inte kommer ihåg vad de heter, haha.
Det var inget särskilt, jag orkade nada och Robin ville bara ut och leka olaglig med smällare. Men det var gott ändå pappa. :)
Nåja, kvällen kom och Robin var ut och in och härjade med sina små smällare och raketer. Det var jag som var tvungen att säga till att han inte kunde fortsätta och bränna bort alla, då hade vi inga kvar till tolvslaget huh!
Sedan såg vi Transformers på någon TV1000 kanal resten av kvällen.
Juste, jag glömde säga att typ var storm här i lilla Luleå igår.
Inne i stan var de typ rädd att taken skulle blåsa bort och soptunnor blåste flera meter upp i luften(!), hemma byn så blåste det bara en massa kvistar överallt och nu ser hela bakgården ut som nå' ghettoställe för hemlösa kvistar.
Back till igår.
Tillslut kom då tolvslaget, 2009.
De körde raketer och hade sig, det var fint som alltid:)
Jag fick två bilder som såg ut som en palm typ. Kanske ett tecken på att vi kan fara till Thailand i år? *Hoppas, hoppas!*
Dagen var pretty chill, och sedan gick jag och la mig.
Happy new year! :)
happy new 2009.
Gott Nytt År!
Själva nyårsaftonen för mig var väl typ långt ifrån perfekt,
men jag ser framemot ett nytt år med nya möjligheter.
Jag har också bestämt mig för att ha nyårslöfte(n) i år, mer fakta om det kommer imorgon, såsom allt annat.
Äntligen har mitt internet och virusskydd kommit tillbak på banan, yippie!
somsagt, jag får berätta mer imorgon.
Hoppas att alla har det bra i övrigt.
puss.
