jewnnifer

Nu gör jag fel igen och jag blir så himla besviken och less på mig själv när det händer. Man ska inte ta åt sig av vad andra säger, men ändå låter man orden sätta sig som en himla samurajkniv rätt i hjärtat. Varför gör man så?

Annars är det ju så snuskigt lätt att säga att man inte bryr sig om onödiga kommentarer och pikar. Shitt så fel man har. När det väl sker är man lika naken, rädd och exposed som en nyfödd kaninunge. Och ja, det känns. Det tar äckligt ont.

What doesn't kill you, makes you stronger.