jewnnifer

En sån dag. Jag började med att försova mig 3 timmar (höhö) och missade på så sätt första lektionen. Som tur är har vi en riktigt skön och snäll baskettränare vid namn Oskar, så han tog det bra. Jag fick hur som helst kasta mig på bussen som gick 20 minuter efter att jag hade öppnat mina underbara ögon och satt alltså på lektion 45 minuter efter att jag hade vaknat.


Nå väl, det var en speciell dag. Jag har gått omkring med antingen fjärilar eller stenar i magen - skillnaden är hårfin - pågrund av nervositet. Detta var dagen D. Detta var dagen då jag skulle ha seriepremiär. Första basketmatchen på den här säsongen. Första matchen med ett helt nytt lag dessutom.


(Matilda, jag, Carolin)
Som grädde på moset, pricken över i:et och som det mest typiska var att min underbara bästa vän Carroschka drog till Thai idag. Två veckor och några dagar må se lite ut, men i våra mått räknat är det en himla evighet utan dess like. Jag får hålla tummarna att ingen av oss spricker av tjejsnack-behov innan hon kommer hem. Jag har nedräkning. Fina, fina Carolin - jag saknar ihjäl mig redan!

Hur som helst, tillbaka till matchen. Coachen fick ta ett snack med mig just innan domarn blåste i pipan innan det började, han såg att jag var nervös som en himla fågelunge. Efter det kändes det lite bättre, ingen press liksom. Jag har nu i skrivandets stund spelat den där matchen. Vi vann med nästan 20 poäng och vi gjorde det för det mesta riktigt bra - Vråken är ändå ett rutinerat gäng. Jag spelade inte så mycket - vilket jag hade räknat med - men av det lilla jag fick röra bollen så plockade jag många returer och fick in några pinnar (missade dock 2 straffar). Sen var det över.

Jaa, vet inte varför jag skrev ner så himla mycket. Jag tror det behövdes, all press är borta nu. Bergviken är ett bra lag. Nu är det bara ladda inför morgondagen. En annan dagen D. Matteprov - big time! Har hört att det ska vara svårt, vilket ger mig rysningar. Wish me luck!