jewnnifer

Kärlek kan vara så himla, himla underbar! Man är så ruskigt lycklig och känslan av att ingenting är omöjligt kommer ofta och knackar på i bakhuvudet. Samtidigt kan kärlek vara något tungt och påfrestande. Känslor som inte vill lyda, misstag och brustna hjärtan. Kärlek är vårt livs största glädje och vårt livs största sorg.

Men ibland så säger det stopp. Hur underbart himla superlyckligt och bra det än har varit, så är det något som bromsar in. Något/någon vill inte följa med längre, kanske har hittat en bättre väg eller vill pröva sina egna vingar. Det är så det är. Hur långt man än faller pågrund av detta spelar ingen roll. Det gör ont, men nu får båda klara sig själva - vilket man kanske behöver.



Nästan ett år har vi gått igenom, tillsammans hand i hand. Vi har haft det riktigt bra och kul ihop. Vi har skrattat så att det har gjort ont i magen - men vi har även gråtit så att det har gjort ont i magen. Vi har varit med om mycket. Man kan verkligen säga att vi har utvecklas med varandra - och på ett himla bra sätt skulle jag vilja påstå! Vi har varit som godishjärtan i munnen, fisken i vattnet, Clark Kent och Lois Lane, solen på himlen, Romeo och Julia - så himla rätt!



Jag har mått och levt som en prinsessa. Jag vet inte hur mycket skit du har fått ta då jag har varit nere och deppig. Men kvar står du, som en himla stålman, bara ler och kramar mig då jag varit som värst. Hela tiden har tanken slagit mig att han är alldeles för bra för mig, jag är inte värd honom - vilket är sant.

Men man kan inte styra sina känslor. När de svalnar, så svalnar de. Finns det inte lika många kvar, så blir det bara jobbigt för oss båda. Jag hatar mig själv för det här, man är så maktlös. Jag kan inget annat än att säga att du är värd så mycket mer än det här. Helt perfecto! Du är värd något mycket, mycket mer och bättre än mig! Det kommer du fixa asbra. Desto värre blir det för mig, nu har jag haft min tid bland stjärnorna - hur tusan ska man kunna hitta någon på överhuvudtaget samma nivå som dig? För tillfället är det irrelevant. Nu är det bara slicka såren och fortsätta {läs: lära sig} leva själv.

Jag vill bara tacka för detta helt underbara år. Du har gjort mig så lycklig! Du är en så himla fin människa, så det är inte klokt. Keep doing what you are - 'cause you're doing great.
Tack för allt, Linus.