jewnnifer

Som rubriken lyder så ska vi tapetsera idag.
- Detta resulterar i att familjens yngste medlem Robin Nilsson pyser iväg till en kompis innan tuppen har hunnit gola sin, alltför karga, sång.


- Pappa Urban Nilsson axlar ansvaret och sätter igång. För tillfället har humöret svängt rejält och är för tillfället på botten! Han har konstant skrikit, tjoat, frustat och suckat som ett djur med andningssvårigheter. Två tapetsvåder har han slitit ner i ren och skär ilska. Avslutningsvis har dörren öppnats en gång och ut har någonting flygit - med tanke på dunsen kan det ha varit en list, en tapetsrulle eller en liten unge.

- Mamma Kathrine M Nilsson i sin tur vimsar efter som en himla höna och är nog egentligen bara i vägen för farsgubben. Hon yrar runt och försöker pepp-talka mannen igenom allting = hon vill verkligen ha de här tapeterna! Jag vet inte hur många gånger jag har hört: Det går bra! Du är så duktig! Det blir jättefint! Nä men, nu fastnade den. Det blir kanon, tänk så fint! Jättebra gubben!! osv osv...

- Själv har jag, Jennifer Nilsson, varit ute till småtimmarna natten innan och "behöver verkligen en sovmorgon till 14.00". När jag vaknar är jag veeeerkligen för trött för att kunna bidra till något och spenderar min tid med att så gott det går inte börja skratta och inte synas allt för mycket. Misslyckas jag med detta uppdrag kan det sluta med att det är jag som åker med huvudet först genom dörren! ;)

Hur ska det här sluta?