jewnnifer

I morse var det, liksom 99,9% av alla mornar, en väldigt stressig morgon. Då jag kom fram, efter att nästan ha frysit fast och dött i alla de 30 minusgrader som Luleå bjöd på, insåg jag till min stora förtret att jag hade glömt att ta på mig mina basketshorts. Turligt nog låg de i väskan så jag rusade in i första bästa damomklädningsrum på Hälsans hus för att dra på mig dessa shorts.
Då jag kommer in i omklädningsrummet kastar jag mig snabbt som blixten på bänken bakom dörren för att byta om lite snabbt. I samma omklädninsrum sitter 4-5 glada och morgonpigga särelever som just är klar, samt en lärare/vårdare/väktare. Dessa söta små filurer börjar gå och då alla hade kommit ut var det bara jag kvar. Då säger någon plötsligt:
- Kommer du då? Vi väntar på dig.
Förbryllad vänder jag mig om och ser att sär-ledaren håller uppe dörren och väntar - på mig!
- Eh, va?
- Eller du kanske inte tillhör oss?
- ÖÖööÖöÖÖöH?
- Nähä... *smäller igen dörren*

Efter detta visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag gjorde bägge två - skrattade så att tårarna sprutade!