Schvinenschpruten!
Då var det gjort! Jag m. familj drog in efter skolan och tröck in svinsprutan idag.
Jag var faktiskt inte så nervös. Jag trodde att jag hade kommit över min enorma rädsla för sprutor som jag hade när jag var mindre, men när kön sakta minskade och offrena framför mig bara blev mindre och mindre började oron och rädslan stiga. Till slut när jag väl satt där hos tanten med skakande ben och problem med andningen så var nervositet ganska stor. Jag försökte spela cool och inte göra en stor grej av det, men med den träningsvärk jag redan hade i armen sedan tidigare hände det ofattbara...
Hon stack in nålen i armen, själva sticket gjorde inte ont, men när vaccinet väl trycktes in: AJ VILKEN SMÄRTA! Det kändes som om armen skulle sprängas. Som att du sticker en nål rakt i värsta lårkakan eller blåmärket! Som tusen nålar på ett stort fett blåmärke ungefär. Sedan kändes det som om armen skulle spräckas på just det stället, och jag ville bara skrika rakt ut! Men jag bet mig i läppen och grimaserade istället hårt. När tanten sedan skulle rengöra och stoppa på plåstret så skrek jag till för att smärtan var för outhärdlig...
Jag är glad att jag inte behöver ta den igen, som min bror till exempel (han är 12). Usch nej, det var ingen hit att ta det där. Jag är glad att det skyddar i 13 år iaf!
För er som undrar så är jag bara lite öm just nu, känns som träningsvärk, men jag överlever;)
Jag var faktiskt inte så nervös. Jag trodde att jag hade kommit över min enorma rädsla för sprutor som jag hade när jag var mindre, men när kön sakta minskade och offrena framför mig bara blev mindre och mindre började oron och rädslan stiga. Till slut när jag väl satt där hos tanten med skakande ben och problem med andningen så var nervositet ganska stor. Jag försökte spela cool och inte göra en stor grej av det, men med den träningsvärk jag redan hade i armen sedan tidigare hände det ofattbara...
Hon stack in nålen i armen, själva sticket gjorde inte ont, men när vaccinet väl trycktes in: AJ VILKEN SMÄRTA! Det kändes som om armen skulle sprängas. Som att du sticker en nål rakt i värsta lårkakan eller blåmärket! Som tusen nålar på ett stort fett blåmärke ungefär. Sedan kändes det som om armen skulle spräckas på just det stället, och jag ville bara skrika rakt ut! Men jag bet mig i läppen och grimaserade istället hårt. När tanten sedan skulle rengöra och stoppa på plåstret så skrek jag till för att smärtan var för outhärdlig...
Jag är glad att jag inte behöver ta den igen, som min bror till exempel (han är 12). Usch nej, det var ingen hit att ta det där. Jag är glad att det skyddar i 13 år iaf!
För er som undrar så är jag bara lite öm just nu, känns som träningsvärk, men jag överlever;)
Kommentarer
Trackback
