jewnnifer

Ja, nu har då melodifestivalen hållt på ett tag och under lördagens program och framträdanden fick jag en favorit:

Seriöst, det framträdandet, den sången och den sjukt underbart vackra kvinnan gjorde mig mållös! Jag kunde inte annat än gapa hemma i TVsoffan och önskade att hon aldrig skulle sluta, nästan. När sången, tyvärr, var slut satt jag och myste med ett fult leende smetat över hela ansiktet och hade bara en enda tanke svävandes i huvudet:
- damn, she's good!
I finalen så går nog, i alla fall en av, mina röster på henne.
Jag kan knappt bärga mig, eller klart jag inte kan jag sitter och nöter hennes klipp på youtube hehe, tills jag får se henne på lördag. Jag är på vippen till att boka finalbiljetter nu samt en flygstol för att hålla ställningarna och framför allt, se henne live. Woooh!  Det skulle göra susen.
Som sagt, när solen går upp bakom henne och man hör de där klinkandena på pianot så ser/lever jag med inget annat än skärmen framför ögonen och musiken försiktigt, sipprandes in i mina känsliga hörselgångar. Den kvinnan vet verkligen hur man tar ton och förmedlar känslor, se bara slutet! Det är ju nästan så att man flyger av stolen när hon tar i.
Det ni kanske har missat är att i Lördags (då detta klipps togs tror jag) så var hon sjuk, lika med förkylning och halsont.
Snacka om att hon nonchalerar det, jag hade no idea om att hon var suuuk.

Nu önskar jag henne ett stort lycka till och kan inte annat än hoppas på att hon senare kommer ta Moskva och ESC med storm. yiaaah! :D

Förresten så heter kvinnan jag pratar om Sarah Dawn Finer och låten Moving On.


Jag har just kommit fram till att jag är heltöntig när det gäller sånt här,
sitta och diskutera ett bidrag i melodifestivalen, hur långt får töntighetsskalan gå egentligen?
Men, har man väl följt programmet i 13 år så är det inte så lätt att bara lägga av.
tro mig.