jewnnifer

Just nu är jag innerligt förbenad.
Hur ser världen ut egentligen?
Det är helt sjukt hur omedveten vi människor är, hur lite vi egentligen vet om vad som håller på i resten av världen. Här sitter vi lyckligt lottade människor och skriver deppiga inlägg på våran blogg, på våra datorer, i fina datastolar, i våra egna hus, i våra egna städer.
Om man skulle byta rollerna lite, och försöka leva sig in i en fattig afrikansk unges liv. Vi har inte ätit mat på flera veckor och det var sex dagar sedan vi fick i oss de där två dropparna av vattnet. Vi har inga kläder, vet inte vad skola och utbildning är för något, en festmåltid är om man har tur ett majsbröd, framtiden finns inte, ingen vet om att man existerar, föräldrarna sina har dött, vi lever med en grym man som våldtar och har sig så mycket han vill, vi måste gå fem kilometer för närmaste flod (som delas av djur och bakterier av alla dess sorter), husen har bara tyg som tak, vi har inga pengar och har aldrig varit med om någonting annat än ren och skär fattigdom.
Om man tänker så här: Tänk vilket himla långt depp-inlägg den ungen skulle skriva om den fick chansen. Sidorna skulle aldrig ta slut, folk som läste det skulle sitta och cutta sig själva till slut med tårar sprutandes och den lilla ungen som skrev det där känner sig som den lyckligaste personen i världen, efter att få kommit in i en byggnad med riktigt tak och väggar som håller kylan ute.
Tänk ändå vad lite som skulle glädja det barnet. Ger man den en varmkorv skulle han/hon grina och gå ner på sina oerhört smala och rangliga ben och tacka en för hela sitt hjärta.
Jag undrar också vad det är som får de att fortsätta leva och ger de motivation till att stiga upp varje morgon, det är ju helt otroligt.

Sedan kollade jag in lite bilder, och när jag ser det här så får jag tårar i ögonen och har lust att skänka alla mina pengar jag någonsin kommer att få och äger till någon überfattig by i somalia.
Det är så hemskt att något sådant ska få hända:



Jag börjar gråta av de här bilderna. Att se ett barn lida så är helt fel.



Ungen är ju bara skinn och skelett, gör något människor! SÅNT HÄR SKA INTE BEHÖVA SKE!



för känsliga tittare (såsom maja) klicka inte upp den här bilden.


Det som gör mig frustrerad angående den här frågan är nu alla kändisar, modeller och amerikanare som fullkomligt skiter i det här. Ta t ex alla modeller:

(ops, bilden föreställer Giselle Bünchen fast den är redigerad, inte av mig.)

Fattar människorna inte vad de håller på med? Svälta sig till döds för att få det "perfekta" utseendet. Nej, det där liknar mer någon himla töntig wannabe-poor-african-woman. UUUH! Jag blir så himla arg när jag funderar över detta.
Här sitter vi och klagar, jämrar och ojjar oss för att vi har en normalvikt medan stackars människor i afrika och Sudan osv gråter för att de aldrig kan få en normalvikt, de kommer aldrig att kunna få så mycket mat.
Så istället för att hålla på och lägga ut en massa onödiga pengar på bantingskurer som man egentligen inte har något behov av, skänk då pengarna till rädda barnen eller liknande. Där kommer iaf pengarna till nytta.
De som håller på med olika sorter av anorexia förstår defenitivt inte vad de håller på med. Ser de någon av bilderna ovan så kommer de säkerligen att gräma sig och visa sympati för de, men snälla människa, ta en rar titt på dig själv och förstå att det du håller på med är precis likadant som de där småbarnen, bara det att du gör det med vilja.

Jag tycker så himla synd om fattiga människor, hur mycket de än jobbar och hur mycket de än kämpar så kommer de ju aldrig att kunna få ett någorlunda bra liv. Det är som att gud har bestämt att det bara ska vara så, för liksom hur mycket pengar man än skänker så känns det inte som att det gör någon skillnad. Så stor är fattigdomen.

Nu citerar jag säkert någon gammal halvdöv dam i rullator: "det finns så mycket elände i världen."

Det är faktiskt sant, konflikter hit och dit, fattigdom, förtryck, jordens undergång och andra oroligheter finns överallt omkring oss, men det glömmer vi. Vi glömmer faktiskt bort att det finns människor på jorden som inte alls har det lika bra och fridfullt som oss.
Vi får inte glömma. Vi får absolut inte glömma att vi lever så bra och lyckligt som vi faktiskt gör.
Okej, det blir inte bättre för att jag sitter och skriver ner allt här, men snälla du som läser det här: GÖR NÅGOT!
Skaffa ett fadderbarn eller skänk pengar (du kan till och med prenumerera på att skicka pengar) till någon hjälporganisation, bara du gör något! Varje liten del räknas.
Det som ändå skulle varit bäst, och som skulle ge mest uppror är nog att se allt med egna ögon.
En av mina absolut högsta önskningar är att fara och jobba utomlands i någon Rädda Barnenby eller något liknande. Att hjälpa till med egna händer och uppleva allting på riktigt, jobba som sjuksköterska eller liknande, det är någoting som jag prioriterar högt. Vare sig jag får fem kronor om dagen, jag gör det!

Jag kanske ska få följa med min morfar till Bolivia (när jag går ut nian) där han ska jobba som sjukvårdare/sjuksköterska. Han och min mormor har gjort det för typ tio år sedan och det är det enda han pratar om fortfarande. En lite kul grej är att de pratar castellano där, ingen engelska, och att man kan utvecklas på det sättet också.  Castellano är likadant som spanska, fast med några ord annorlunda, som skånska och svenska ungefär. Det vill jag verkligen. En grej jag är orolig för är alla bortrövningar, våldtäckter och stölder som sker där dagligen. Min moster som följde med M&M blev till och med nerdrogad av några bolivianer på en badplats. :s

Men åter till inlägget.
Här är lite länkar där som du kan skänka pengar och läsa lite mer på.

Rädda Barnen, månadsgivare: https://www.rb.se/geengava/pages/anmalanregelbundet.aspx
Rädda Barnens hemsida: https://www.rb.se
SOS Barnbyars hemsida: https://www.sos-barnbyar.se/Pages/default.aspx
FN:s hemsida: https://www.fn.se

Hoppas att ni fått er en liten tankeställare nu.
Tyvärr hann jag inte skriva med så mycket precision eftersom att jag har bestämt mig för en tidigare kväll. Jag kanske tar upp det här ämnet för att påminna er senare.

Good night, sleep well.