jewnnifer

Nu när jag kom hem ifrån skola och träning, satte jag mig ner och tänkte "Nej, nu får jag ge den här skiten en chans innan jag kastar allt i sopkorgen."
Sagt och gjort, jag tog mig i kragen och försökte mig på alla kruxiga och (vissa) helt ofattbara koder och tjorv som bara riktigt onödigt tjorviga sidor har, och trixade med min lilla (numera) tjusiga sida. När man väl fattat lite av galoppen gick ju allt mycket lättare, och roligare! Jag ska fixa bättre bild osv, men den här var lite smaskig-framside-bild av något slag, som jag får nöja mig med nu.

Nu för tiden känns det på något sätt som att jag har börjat att, sakta men säkert, ta lite jullov från skolan. Jag har en liten läxhög som bara växer och växer. Vart har all min flitig- och alltid-göra-skolarbeten-klara-först-het vägen? Jag måste medje att jag alltid löser detta lilla problem med någon försenad uppsatts eller liknande ganska snyggt. Jag jobbar extra hårt och försöker skriva pretty much, så att lärarna glömmer bort att den var lite försenad. ':)
Ta dagens engelskaredovisning som ett exempel. Så här gick det till:
I Tisdags fick vi reda på att den valfria fördjupningen i engelska skulle redovisas på Torsdag (idag). Min fördjupning var Thailand och allt jag hade gjort var att skriva ut en fyra-sidig fakta text på svenska från Wikipedia och en svensk intervju med Carro.
Jag hade inte ens läst hela fakta texten(!), ingenting var alltså klart. . .
Lat och korkad som jag är så lät jag engelska jobbet ligga, och tänkte att "nämen, det där fixar sig... Jag kommer på ett sätt."
Nå, Torsdagen kom och jag hade fortfarande inte skrivit något på engelska om Thailand eller läst någon fakta text.
Natten innan hade jag legat och vridit och vänt mig i sängen och haft den här klumpen i magen, som alla känner till och någon gång känt, och tänkt på hur jag ska kunna sköta den här redovisningen snyggt och proffesionellt utan att någon ska kunna gissa att jag inte vett ett piss om Thailands premiärminister, floder och högtider.
På något sätt tror jag att jag fick hjälp av högre makter, för jag fick helt plötsligt en snilleblixt och kom på att jag skulle berätta om min bild av Thailand. Vad jag har för bilder och tankar kring landet.
Sagt och gjort så började jag att berätta för åhörarna (Josefina, Johanna, Rebecca och ibland Ewe) om hur jag såg på landet.
Jag målade upp en bild för dem. Berättade ganska detaljerat hur allt såg ut, vad man kunde göra, och hur fantastiskt underbart jag såg på landet från bilder, intervjuer, Carro, filmer och tidningar som jag sett under mitt liv.
Och det bästa, vet du vad det var?
Att de gillade det.
De köpte det, alla mina ord och mina tankar.
Jag kunde andas ut!
Efter lektionen fick jag bekräftat av Rebecca och Ewe att jag hade gjort en bra redovisning.
R:" -Alltså Jennifer, du kommer ju typ säkert få MVG i Engelska pågrund av din redovsning!"
E:" -Ja, den var verkligen bra!
R:" -Nu började jag ju också att drömma mig bort, och Thailand verkar verkligen som ett paradis!"



Det är sådana underbara ord som får vardagen att fungera. För alla måste ju erkänna att det största beviset på att ha uppnått målet, är när någon tydligt förklarar det.