jewnnifer

Vad är det som händer?
Det känns som om allting rasar just nu.
Igår kväll kändes det som att jag skulle dö. Faktiskt.
Jag ville att det skulle bli bättre. Bättre.
Du vet som i bra, bättre, bäst? Något positivt!
Och allt du ger mig är det här?
Tack.
Jag kämpade faktiskt igår. Riktigt hårt.
90% pågrund av min underbara Hanna, men ändå! Jag fortsatte.
Och vad händer?
Idag så ger du mig det fulaste ansiktet en spegel kan skåda.
Med fula och äckliga påsar runt mina uppsvullda ögon som höll på att drunkna igår, och jobbigt fett som sitter överallt.
Perfekt luciamorgon. Kliva upp klockan sex och bara ha lust att... göra något hemskt.
Nåväl, dagen går och jag drar mig igenom den.
Endast för att jag tror att du skulle kunna fixa det här.
Men där hade jag fel.
Jag känner bara hur tårarna trycker bakom ögonlocken och hur jobbigt jag tycker allting är.
Efter skolan är det träning.
Hur orkar jag?
Jag har ont i hela kroppen, sov bara 5 timmar och ska orka mig igenom ännu en tråkig och jobbig basketträning.
Jag är med nästan under hela tills halsen och höften säger nej.
Tillslut är träningen slut och jag släpar mig hela den långa vägen hem.
Det snöar och hela jag är blöt, eländig och ensam. :)
När jag väl kommer hem och ska äta en jättegod fredagsmiddag så får jag äcklig skedpalt.
Okej, inte så farligt men efter två jättejobbiga dagar och no sleep så känns det.
Jag känner inte för att äta, men trycker i mig den minsta. Var glad.
Jag är fortfarande skitsur och irriterad på X, som tror att denne är så himla bra och så vidare.
När jag kommer upp så får jag äntligen glada besked. tack!
Pappa har tapetserat om mitt rum!
Alla väggar förutom fondväggen! Det blev ett helt annat rum, allt till det bättre. :D
Nåväl, jag sätter mig vid datorn och räknar med bättre tider.
Vad händer då om inte något hemskt besked från farmor?
Just precis.
Du vet precis vad jag behöver, eller hur?
Då får jag veta att min underbara superfarmor har en knöl.
En cancerknöl.
EN FET DUM CANCERKNÖL I HENNES SKÖRA KROPP!
HUR KAN DU?!
Varför gör du såhär?
Vad är det jag gör som är så fel?
Va?
Varför svarar du mig inte ens?

Jag vet inte vad jag ska göra.
Du har svikit mig, vet du det?
Kanske inte svikit, men jag orkar inte med en bön till.
Det funkar ju ändå inte, så vad är det för vits?
Att göra min farmor ännu sjukare är en av de jobbigaste grejerna för mig.
Jag vet att det kommer bli bättre för henne om hon får gå vidare...
Men varför just nu?
Varför inte låta henne uppleva en till jul?
Varför inte låta henne uppleva ett nytt år?
Hon har inte gjort något fel, jag lovar!
Hon är den starkaste människan jag vet.
I hela världen så är hon den som kämpar mest, hon skulle aldrig ge upp!
Jag vet det!
Hah! Att Ge upp, sånt vet inte min farmor hur man gör.
Hon har dragits med sjukdomar på sjukdomar sedan 40 - 50 år tillbaka nu, och klarat allt.
Hon lever fortfarande.
När hon har överlevt en massa mediciner, brytna ben, hjärnskakning och dödliga sjukdomar i 80 år...
...Varför ger du henne ännu en till smärta?
Varför ger du henne ännu en obotlig sjukdom, och låter henne lida?
Inte min dunderfarmor...

Nu Gud.
Nu ger jag dig en sista chans.
Jag kommer säkert ge dig någon till.
Men en sista chans på ett långt tag, tills jag absolut inte fixar det något mer ok?
Here it goes....
"Snälla gud.
Ta hand om alla mina vänner, min familj och min släkt.
Var med min farmor, och låt tiden gå snabbare.
Snälla Gud,
Kan inte du sända en ängel och hämta henne snart?
Jag vill inte att hon ska få känna mer smärta,
det är nog och hennes smärtgräns har runnit över för flera år sedan.
Om det är något jag kan göra för henne, så snälla
berätta eller visa mig vad!
Jag vill att hennes sista dagar på jorden ska bli bra.
Jag vill att hon ska lämna oss med ett leende på läpparna.
Jag vill att hon ska inse att hon har gjort nog för oss,
och att det är tid att släppa taget nu.
När hon kommer till himelen så ska hon få baka och laga mat hur mycket hon vill,
för jag vet att hon har saknat det.
När hon kommer till himlen så ska hon få bada, cykla och springa hur mycket hon vill,
för jag vet att hon har glömt hur det känns.
När hon kommer till himlen så ska hon få känna på hur det är när man inte har ont,
för jag vet att hon skulle älska det.
Och Snälla Gud,
när hon kommer till himlen så låt henne träffa Emil och farfar,
för jag vet att det är vad hon vill allra mest.

Ta också hand om mina släktingar som behöver dras med den här sorgen,
först Emil och snart Farmor.
Lätta upp deras vardag och lyft bort smärtan.
Vaka också över alla mina vänner,
hjälp de när de har det svårt och visa hur äkta lycka känns.
Hjälp också mig och X, att bli bättre.

Jag vet att jag har bett om ganska mycket nu,
och du vet att jag har mycket mer på hjärtat,
men kära Gud...
...Ta mina ord på allvar,
för jag menar allting jag säger.
Jag behöver ledas av ett ljus i mörkret just nu.
Tusen tack för allting,
Amen."


Nu ska jag försöka tänka på något annat ett tag.
Stänga av tårkanalerna och känslorna för en stund.
Det här är ingen match, torka tårarna och gå ut på plan igen.
Var inte så feg hela tiden!

oh, yes ännu bättre.
nu har jag fått feber också.
'cause i'm worth it.

hej.